Efter landsmötet

Skriver först idag, det har varit lite mycket de sista dagarna. Det blir ingen helomfattande rapport eftersom det mesta redan är känt, men en personlig sammanfattning känner jag åtminstone är på sin plats.

Landsmötet 2007 var det första sedan 60-talet där en ny partiledare valdes under ett ordinarie landsmöte. Detta märktes också, eftersom stämningen inför valet var närmast elektrisk. Det var nästan läskigt, faktiskt. Jag har upplevt större spänning och "elektricitet i luften" inför t ex Depeche-spelningar, men det är i princip samma fenomen.

Den första känslan var dock värme, som strålade mot den avgående Lars Leijonborg. Han var märkbart rörd och hade inte långt till tårarna i början av sitt tal. Han fokuserade på vad som hade gjorts, ackompanjerad av en film som förtjänstfullt sammanfattade hans 10 år som chef på "fp-skutan".

Redan första dagen blev det en votering och rösträkning, på området "Allmänpolitik, ideologi". Det var min kollega Björn Brändewall som lagt en motion om att partiet ska använda hela namnet (Folkpartiet liberalerna) i all extern kommunikation. Anledningen är att det då bland annat blir lättare att se kopplingen till Liberala ungdomsförbundet, Liberala studenter, Liberala kvinnor, Liberala invandrarföreningen med mera med mera...

Partistyrelsen tyckte inte det. Men de förlorade med röstsiffrorna 77-75. Så i fortsättningen är det Folkpartiet liberalerna som gäller.

Jan Björklund höll ett alldeles suveränt linjetal. Han har en tydlighet och en rakhet som endast Marit Paulsen kan matcha i partiet. Marit avtackades för övrigt, och hon lämnade oss med en uppmaning att vi ska hjälpa människor, men inte kissa åt dem.

LAS blev omdiskuterat. Carl B Hamilton mfl hade lagt en motion om att 10, istället för 2 som idag, ska få undantas från turordningsreglerna, att Lex Britannia ska avskaffas, att en lag om proportionalitet ska införas med mera. I ren självbevarelsedrift ville partistyrelsen säga nej till denna motion. En strid om LAS vill man inte inleda sin "nystart" med, vilket jag begriper.

Men när sen utskottet gav stöd åt Carl B Hamilton fick PS stora skälvan. Skulle folkpartiet liberalerna börja driva en politik som i praktiken är en avskaffning av LAS? Förslag kom om att frågan skulle hänskjutas till beredningsutskottet, som skulle jämka ihop ett förslag som landsmötet kunde ta ställning till. Det landade i en kompromiss, där partiet ska utse en grupp som arbetar med frågan. Jag förordade den linjen från början.

Jag gillar inte LAS, men jag tycker frågan är så pass viktig att man ska ha på fötterna. Det märktes också på journalisterna att denna fråga var intressant, eftersom de svärmade runt Helena Odenljung som flugor för att få besked om vad beredningsutskottet skulle komma fram till.

Det säger en hel del när Carl B Hamilton lägger radikalare förslag än LUF. Ja, det säger en del om LUF, alltså.

På söndagens program fanns punkten "Utfrågning av nye partiledaren". Ryktet gick dock långt innan att Björklund inte skulle vara den enda som utfrågades. De fyra mikrofonerna på podiet gav också en ledtråd. Mycket riktigt stegade både Reinfeldt, Olofsson och Hägglund in på scen under stående ovationer. Det var på sitt eget sätt väldigt mäktigt.

Något stöd för att landsmötet skulle uttala att beslutet om övergångsregler 2004 var fel blev det inte. Det var en besvikelse. Landsmötet verkade snarare inte vilja kännas vid frågan alls.

Det känns också bra att partiet på allvar verkar inse att man hamnat snett i integritetsfrågor. Det kommer ett program om detta, och det är viktigt. Björklund antydde att det inte är rimligt att man kan ta reda på sin grannes alla vanor hur lätt som helst.

Andra höjdpunkter att ta med sig:

Mötesordförande Jonas Andersson, Partille, efter en paus:
"Under ajouneringen är det någon som lämnat in ett yrkande med en hundralapp fastsatt... är det någon mer som vill yrka något?"

Sverker Thorén, Västervik, blev invald i partistyrelsen med stor marginal. Endast Birgitta Ohlsson fick fler röster.

Man slås av hur många pålästa, engagerade och rent genom goda människor som finns i partiet.

Kaffet var gott, och gratis. Ovanlig kombination.

På grund av okunskap och dålig kommunikation med presidiet föll två av mina yrkanden. Man måste nämligen vara närvarande på nattpassets punkter för att ens yrkanden där ska gälla. Det hjälpte inte att man lagt dem under deras respektive originalpass. Klockan halv två gick jag till hotellet. Klockan fem var debatten över.

Röstade "fel" i frågan om strandskydd eftersom jag inte var kvar på nattpasset. Visste nämligen inte vad motförslaget till utskottets förslag innebar. Avstod helt enkelt från att rösta. Fick veta av Tobias Krantz att det gällde en uppluckring av lagen om strandskydd. Fan också.

Jämställdhetsdebatten (föräldraförsäkringsdebatten) blev lång (1,5 timmar), men ändå bara hälften så lång som förra gången.

Organisationen runt omkring fungerade klockrent. Ingen väntetid vid matpauser, toaletter, nära till hotell och centralstation.

Proceduren kring byten mellan ombud och dess ersättare måste ses över. Herregud säger jag bara.