fredag, mars 30, 2007

Dags för större bussar?

Jag åker dagligen buss till jobbet (jobben, om vi ska vara petnoga). Den är alltid överfull, vilket leder till ofrivillig ståplats för de resenärer som stiger på bussen efter en viss punkt. Bussen jag avser är linje 402 från Skogsrået till Smedby.

Den är vanligtvis packad med folk redan vid Norrlidens centrum - så de som kliver på där, eller senare, tvingas oftast stå. Eftersom detta sker i stort sett varje gång, på varje tur mellan kl halv åtta och halv tio, undrar man ju hur stor koll KLT har på sina bussar.

En lösning kan vara att ha tätare linjer. Men det går redan bussar med tiominutersintervaller mellan 7 och 8, och med 20 minuter mellan 8 och 9.

Då tror jag det vore bättre med större bussar på denna "matarlinje". Dragspelsbussar som kan svälja de stackars 5-15 personerna som annars tvingas stå upp.

Så har jag också skrivit till KLT. Vi får väl se, händer det ingenting får jag väl försöka intressera någon ansvarig politiker för denna lilla vardagsfråga.

torsdag, mars 29, 2007

Hur man kan göra livet roligare för läraren som rättar proven

En gång vid ett prov i samhällskunskap, på högstadiet, skulle vi räkna upp alla skatter vi kände till. Man fick 1 poäng "per skatt" (max 7, eller nåt sånt) så det gällde att skramla ihop så mycket man bara kunde.

Jag skrev; hundskatt, båtskatt, bilskatt, husskatt...

sen började minnet svika mig (detta var alltså innan jag lärde mig frasen "Född fri, beskattad till döds"). Men kreativ och modig som jag var på den tiden, kom jag på en lösning.

När jag fick tillbaka provet hade jag fått poäng för hundskatt, båtskatt, bilskatt och husskatt. Jag hade dessutom fått en poäng för "skatteskatt", men den poängen hade läraren ångrat och strukit över, och slutligen hade jag fått 0 poäng för "skatteskattskatt".

När läraren gick igenom provet med klassen och kom fram till denna frågan sa han "Ja, Sebastian, du var ju ute lite på hal is här ju!".

Varför jag berättar detta?

För att sånt här är hysteriskt kul:

torsdag, mars 22, 2007

Ditt och mitt

"I november 2006 sålde Mörbylånga bostads AB fastigheten till en privatperson. Det visade sig vara en dålig affär. Det blev en realisationsförlust på 1 247 000 kronor.
Den förlusten ska inte drabba hyresgästerna, tycker Bostadsbolagets vd Per-Olof Linde. Därför begär han nu att Mörbylånga kommun ersätter bolaget med samma summa."

(http://www.barometern.se/article/1229911_103-118-0-0)

Å andra sidan, varför ska bostadsbolagets klantighet drabba alla kommuninvånare i Mörbylånga? Alltså inte bara hyresgästerna, utan alla skattebetalare?

Vore jag invånare i Mörbylånga kommun skulle jag kräva vd-Lindes avgång. Dels för fastighetsaffären, men framför allt för hans fräckhet att kräva skattebetalarnas pengar som ersättning för sitt eget bolags misstag.

tisdag, mars 20, 2007

Åh herregud. Jaja...

Bloggare som blir utmanade ska skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Bloggaren väljer sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Därefter skriver bloggaren en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit utmanade och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.


1. Jag fastnar för de konstigaste låtarna man kan tänka sig. Och när jag fastnar måste jag lyssna sönder låten, tills jag tröttnar. Det spelar ingen roll om det är tysk 70-talsdisco a la Dschingis Kahn, dansband som Lasse Stefanz, skojsynth som Nervkållaps eller "seriös" musik - fastnar jag så fastnar jag ordentligt, och då lyssnar jag kanske på samma låt non-stop i 8 timmar om dagen.
Jag vet inte varför, jag vet bara att det alltid har varit så. När jag tröttnat på låten hittar jag så småningom en ny plåga att lyssna på. Jag kan dock alltid återgå till en utlyssnad låt, men inte att börja toklyssna på den igen.

2. Jag har en tendens att stå väldigt rakt med ena benet och väldigt avslappnat knäböjt med det andra, så att min ena fot rör marken endast med tårna. Det ger ett väldigt feminint intryck, vilket jag ofta får höra. Denna posé gör jag omedvetet, gärna när jag står och stirrar in i kylen t ex.

3. Fobier. Gillar inte höjder, tanken på att flyga, eller getingar/bin/humlor/bålgetingar. Det sämsta yrket för mig torde vara biodlare på Mount Everest.
Jag har alltså lärt mig hantera fobierna någorlunda, förr sprang jag iväg skrikande när jag såg en bålgeting. Det beror förmodligen på att jag fått så mycket getingstick när jag var liten. Rekordet är 13 st vid ett och samma tillfälle, då jag trampade i ett jordgetingbo när jag flög drake i Danmark.
Flygning har jag inte behövt konfronteras med, eftersom jag bara flugit en gång i mitt liv och det var när jag var bäbis. Förmodligen går det att hantera med en försvarlig mängd whiskey, men det är inte alltid lämpligt - jag undviker helt enkelt att flyga tills vidare.

4. Jag har aldrig brutit något ben i kroppen. Troligen mer beroende på tur än på något annat. Jag har dock stukat både händer och fötter, och haft sönder muskler i ryggen och haft knäskador, spräckta naglar m.m. Men aldrig brutit något ben.
Guldpositionen som allvarligaste skadan delas av ryggen och vänsterfoten. Kalla vinterdagar känner jag av den stukade vristen från 1997, och om jag legat dåligt på natten straffar min gamla ryggmuskelskada mig.
Nämnde jag att jag fyllde 27 i söndags? Jag känner mig som 87...

5. Jag har ett fruktansvärt morgonhumör. Jag skäller ut allt och alla (familj, flickvänner, husdjur, möbler, växter, rakhyvlar) om det minsta lilla går mig emot på morgonen. Jag är inte människa förrän jag varit vaken i en halvtimme-timme.
Så har det alltid varit. Jag svor och skrek när jag skulle upp och till dagmamman, och första skoldagen i ettan inledde jag med att slåss med en tredjeklassare. Jag har skällt ut brorsan så han började gråta en morgon, jag har medvetet kastat flera glas i golvet... jag bör med andra ord isoleras på morgonen. Resten av tiden är jag dock jättesnäll, jag lovar.

6. Jag kan rapa på begäran, men inte busvissla. Dessutom har jag nån "genetisk avvikelse" (som min biologilärare i högstadiet kallade det) som gör att jag inte kan rulla ihop tungan. Okej, det kanske var mer än en sak som punkt sex, men alla är lite speciella kroppsliga förmågor/oförmågor.

--------------

Så. Jag lyckades få ihop sex punkter, och då har jag inte ens nämnt att jag spelar rollspel varje vecka, eller att jag aldrig haft hål i tänderna, eller att jag alltid måste kolla att ytterdörren är låst innan jag går och lägger mig...

Nu ska jag utmana andra bloggare, är tanken. Fine. Jag utmanar:
Björn
Pierre
Mats

Plus alla andra som känner sig manade!

fredag, mars 16, 2007

Balansgång - förtätningens dilemma

Wollinska stiftelsen vill bygga lägenheter för äldre i Norrgårdsgärdet. Dessa ska byggas i två punkthus med fem respektive sex våningar.

Lägenheter för äldre efterlyses alltid. Frågan är om platsen man valt, en grönyta med lekplats och bollplan, är den bäst lämpade. Likaså undrar man ju hur husens höjd kommer att mottas av grannar och närboende.

I Kalmar har man valt att förtäta staden, snarare än att expandera den. Det finns fördelar med förtätning - främst är det billigare eftersom man inte behöver dra nya vägar och vatten, el osv.

Nackdelen är givetvis att platser i en stad som inte är bebyggda ofta används till någonting - och att den funktionen försvinner när man bebygger ytan. Inte sällan är det grönområde eller parkering - nästan varje gång man förtätar staden måste man således väga områdets nuvarande användning mot det föreslagna, framtida användandet.

Ibland går det att kombinera framtid och dåtid - men inte särskilt ofta. Har du byggt kontor på en parkeringsplats är det svårt att parkera som man brukar, såvida man inte vill köra genom ett skyltfönster.

Och visst går det att förtäta med byggnation t ex på en grön yta och ändå behålla mycket av det gröna. Men platsen upplevs kanske inte längre som en yta "för alla" - utom som en park som tillhör det nybyggda.

Politik är att prioritera. Eller att välja. Det är inte helt lätt alla gånger, och jag vet faktiskt inte riktigt vart jag lutar i fallet Norrgårdsgärdet. Förtätningen innebär fler lägenheter, för äldre, men samtidigt försvinner allt fler och fler grönytor.

Det måste finnas en balans mellan bevarande och utveckling. Och den balansgången är inte lätt, det ska ni veta...

Fler P-platser ryker

Det finns gott om parkeringsplatser på Kvarnholmen!
Jorden är platt!

Dessa två påståenden är ungefär lika sanningsenliga. Det finns inte gott om P-platser på Kvarnholmen i Kalmar (för utomsocknes läsare: Kvarnholmen är en ö som är downtown/centrum i Kalmar).

Folkpartiet i Kalmar har i många år slagits för att det ska byggas (minst) ett P-hus någonstans i stadens centrala delar. Folkpartiet har gjort det av tre skäl:

* Ett levande centrum. Bilburna konsumenter måste hitta p-plats i de centrala delarna, annars kommer inte affärerna kunna finnas kvar.

* Rättvisa. Det finns gott om p-platser på Giraffen och i Bilen. Men inte i centrum. Vi vill ge alla samma förutsättningar.

* Alla kan inte åka kollektivt eller gå. Barnfamiljer, folk som kommer utifrån mfl. Det måste finnas plats för bilar även i centrum.


Men vi har inte fått något gehör för vår önskan om ett p-hus. Sossarna startade visserligen en utredning förra året, inför ett bildande av ett P-hus-bolag, men det var bara för att få undan frågan i valrörelsen, anser jag. Man har utrett detta förut, och man har talat om P-hus sedan början av 80-talet, men ingenting har hänt.

I väntan på P-hus ser vi nu hur antalet P-platser på Kvarnholmen blir färre och färre. Man ska bygga hotell på parkeringen vid hörnet Strömgatan/Kaggensgatan, det har varit känt ett par månader.

Men igår fick jag vetskap om att parkeringen i kvarteret Mästaren, det vill säga parkeringen mellan Norra Långgatan och Fiskaregatan (Åhlénsparkeringen / Systembolagetparkeringen) ska bebyggas med bostäder och kontor...

... enligt uppgift är detta också den enda parkeringsplats i centrum där man kan betala för att stå med bilen hela dagen. På de andra p-platserna får man stå max 3 timmar. En inte alltför vild gissning säger då att många anställda på Kvarnholmen använder sig av parkeringen i Kvarteret Mästaren. Alltså inte nog med att p-bristen ställer till det för affärens kunder, även personalen drabbas.

I och med dessa snart borttagna parkeringar: Det är hög tid för P-hus!

Nuder är ärlig... internt

Pär Nuder skriver i ett internt dokument att (s) inte ska höja A-kassan ifall de återtar makten 2010. Han skriver också att sossarnas skolpolitik är "både självgod och misslyckad".

Se där, i opposition och internt finns det insikt från Pär Nuder.

"Dessutom anser Nuder att den borgerliga regeringens jobbavdrag måste behållas."
Också insiktsfullt.

Frågan är om Nuder enbart tänker taktiskt, eller om de förändringar som Alliansen genomför är sådana ändringar som Nuder m.fl. sossar velat göra, men inte vågat, eller fått? Kanske Göran Persson och Erik Fichtelius kan ge svar på det i måndagens första intervjudel...

Stirrigt? Det finns en förklaring

Jag har slutat snusa en gång förut.

Då blev det precis likadant. Jag blev oerhört stirrig och speedad. Vilket jag alltså är nu.
Man sitter liksom och skruvar på sig, och då och då söker sig handen mot byxfickan där snusdosan brukade ligga. Men men.

Jag gör det inte för att det är dyrt att snusa, inte heller för att jag är rädd för cancer. Jag gör det för att skona mitt tandkött och mitt hjärta. Och hey! Det finns ju massa fördelar med att bli speedad. Tänk så många motioner osv jag kan skriva! Hehe.

onsdag, mars 14, 2007

Arbetslösheten sjunker

Kalmar kan, precis som riket i övrigt, glädja sig åt att arbetslösheten sjunker.

I januari var 1675 personer, eller 4,2 %, arbetslösa i Kalmar kommun.
I februari var det 1577 personer, eller 4,0 %.

Arbetslösheten bland unga 18-24 år minskade också, från 6,4 % till 5,9 %.
(Källa: www.ams.se)

Positiva siffror. Förhoppningen är givetvis att Alliansregeringens politik fortsätter skapa jobb och tillväxt i hela landet. Vissa kommuner med minusprognoser behöver all extra skattekraft de kan få.

Dyster prognos, -14,9 miljoner

Inte för att jag är någon nationalekonom på något vis, men borde inte en kommun kunna undvika att gå back 15 miljoner när det är högkonjunktur?

Hur blir det då i en lågkonjunktur?

Borde man gjort besparingar förra året som inte genomfördes pga att det var ett valår?

Frågor, frågor, frågor.

måndag, mars 12, 2007

Förresten, rätt låt vann!

Jag gjorde iaf min medborgerliga plikt och röstade.

Tre gånger, t o m.

Varför detta?

Folkpartiets partisekreterare Erik Ullenhag skriver i DN Debatt idag.

"Centerns nya nyliberalism är en fara för Alliansen" är rubriken, och redan av rubriken blir jag förvånad och besviken. Mer om det nedan.

Ullenhag driver tesen att Centerns delvis nya liberala politik, som företräds främst av riksdagsledamöterna Fredrick Federley och Annie Johansson, skadar Alliansen. Detta eftersom det skapar "nya konfliktytor" mellan partierna.

Dessa nya konfliktytor skapas av Centerns "nyliberala" ståndpunkter. Ullenhag nämner marknadshyror, platt skatt och kraftiga skattesänkningar.

"Det finns en risk för Alliansens förtroende som helhet om centern i alltför hög grad anammar det nyliberala tankegods som moderaterna lämnat bakom sig." skriver Ullenhag mot slutet.

Jag har svårt att se hur en sån här debattartikel i DN på något sätt skulle gynna Alliansen. Om Ullenhag är så mån om Alliansen borde han försöka förstärka bilden av enighet, snarare än motsatsen.

Själv glädjs jag åt att Centern i och med Federley och Johansson blivit mer liberalt orienterat. Om det är socialliberalt eller nyliberalt eller "bara" liberalt är i sig mindre intressant - huvudpoängen är att Alliansen behöver MER liberalism.

Dessutom missriktar Ullenhag sin kritik. Det är snarare Centerns Ungdomsförbund, CUF, som driver frågor som marknadshyra och platt skatt - inte Centern. Visserligen sitter CUFs nuvarande ordförande (Federley) i riksdagen och har utmärkt sig i debatten, men hans åsikter kan knappast appliceras på hela Centerpartiet.

Folkpartiets egna ungdomsförbund, LUF, förespråkar också marknadshyror och platt skatt. I skenet av detta framstår debattartikeln som än mer mysko. Vill man slimma ihop Alliansen och rensa ut allt "nyliberalt" bör man väl börja i sin egen ände? Man bör sannerligen inte hoppa på ett parti vars politik knappast kan kallas nyliberalt från början.

För övrigt. Jag är helt emot att man använder begreppet "nyliberal" som skällsord.
Genom att börja använda ordet "nyliberal" som en stämpel på något icke önskvärt bidrar Ullenhag till:

1) Den interna idédebatten stryps. Om partiledningen (Ullenhag är partisekreterare) bestämt sig för att nyliberala idéer inte är önskvärda så kommer medlemmar att dra sig för att våga tänka och presentera idéer med nyliberala drag. Därmed dör en del av den interna debatten, och ett parti vars interna idédebatt saknar stuns, kommer att sakna stuns i den externa debatten.

2) Han skrämmer bort medlemmar. Folkpartiet må stå på socialliberal grund, men det finns även medlemmar som betecknar sig som "vanliga liberaler" (jag, t ex) eller som har sin ideologiska grund i nyliberalismens idéer (inte minst i LUF).

Jag vill ha ett brett Folkparti, med plats för olika nyanser av liberalism som får testas mot varandra i ett öppet debattklimat. Det finns goda sidor av samtliga grenar av liberalismen. Att kategoriskt utestänga en del av liberalismens arv leder oundvikligen att man utestänger medlemmar, både nuvarande och framtida, från partiet.

Slutligen.
Att kalla Centerns delvisa förvandling för "nyliberalism" är... att ta i, om vi säger så. Att tycka "platt skatt är bra" innebär inte automatiskt att man förespråkar en nattväktarstat och privatisering av hela välfärdsystemet.

fredag, mars 09, 2007

Vad hände i Afghanistan?

Ja, vad var det egentligen som hände när svensk militär var med i den militära insatsen som ledde till den lokale ledarens död?

Var det som försvarsmakten säger, att man gick in i byn för att fånga och åtala ledaren, varpå man blev utsatt för eldgivning - en eldgivning som man besvarade?

Eller är det som "Kalla fakta" antyder, att man gick in i byn för att likvidera ledaren?

Det får vi nog aldrig veta. Men jag tycker den utskrivna kommunikationen mellan insatsledaren och staben är mysko. "Target down. No casualties." stod det (vill jag minnas, kan ha varit "Target eliminated" också).

Om man nu gått in i byn för att hämta ut ledaren, borde inte ett meddelande snarare har lydit: "Recieved heavy fire. Target down. No casualties." - som kommunikationen nu löd så verkade man inte ett skvatt överraskad över eldstriden.

Fast vad vet jag. Det kanske inte är normalt att man meddelar om man utsätts för eldgivning på ett uppdrag...

onsdag, mars 07, 2007

Nu får jag ta i med hårdhandskarna

Fabulös. Envis. Sprängande. Huvudvärk.

Sömn hjälpte inte. Mat hjälpte inte. Cola light (som jag inte druckit på ett par dar) hjälpte inte. Inte ens General lössnus hjälpte. Så nu tar jag till det tunga artelleriet: Panodil.

Hjälper inte detta så finns det ju andra sätt, trepanation till exempel.

Avsägelsen, ja

Min avsägelse jag skrev om i måndags gäller ersättarplatsen i Kalmarsunds Gymnasieförbunds styrelse.

Det blev helt enkelt för mycket att bolla med. Samhällsbyggnadsnämnd, Gymnasieförbundet, Kommunfullmäktige och dessutom två jobb att sköta - något var tvunget att ge vika, innan jag gjorde det, kände jag.

Jag återkommer gärna, det verkade intressant den korta tid jag var med, men just nu finns alltså inte den tiden jag behöver.

måndag, mars 05, 2007

Manic monday

Dagens kommunstyrelsemöte tog lång tid, rapporteras det. Jag gick efter 1 timme, och då var man fortfarande på ärende nummer ett...

... men så var det också en diger dagordning. Någon lunchpaus för hungriga ledamöter blev det inte heller, då Johan Persson (s) hade möte senare på eftermiddagen och inte ville ha KS-mötet förlängt pga lunch.

Den Digra Dagordningen innehöll punkter som Detaljhandelsstrategi, PPP-platser, Hundar & Koppel, detaljplaner för Bilen 3 och Bilen 6 (Arenan) med mera. Så det är klart - det fanns ju saker att diskutera.

I kväll har lokalföreningen styrelsemöte. Många måndagskvällar går åt när man är politiskt engagerad. Denna månad är det möte samtliga måndagskvällar. Det är ett styvt jobb som görs av de politiska föreningarna och dess medlemmar varje dag, i det tysta. Det är oavlönat och tidskrävande, men vi gör det ändå, för att vi tror på demokratin och på politiken som verktyg.

Skulle ha lämnat in en avsägelse idag, men det hanns inte med. Eftersom det är för egen del så finns det ingen utom jag själv som kan banna mig för det, det får bli senare i veckan.
Nu ska jag skriva rent lite protokoll.