Det är nästan lite läskigt. När jag för ett par dagar sedan förklarade att jag var "besviken på det gamla arbetarpartiet" socialdemokraterna, så var det i ett inlägg som från början var mycket längre och mer förklarande kring varför jag var besviken.
Jag valde att inte ta med det till sist, men nu känner jag att jag måste utveckla det. Som ett tecken från ovan hade igår Barometern ett helt uppslag (ej online vad jag kan se) om Mörekonflikten på 20- och 30-talet. En historiker har nyligen släppt en avhandling om denna konflikt: Mörekonflikten: Klassformering, agrar kapitalism och klasskonflikt i Södra och Norra Möre härader 1929-1931.
Konflikten handlade främst om lantarbetarnas rätt att organisera sig fackligt, och deras krav på ett slut på fattigdom och förtryck.
Barometerns artikel ackompanjeras av ett fotografi på ett demonstrationståg. Jag är säker på att i det tåget gick min gammelfarfar. Han var en av dom som demonstrerade och protesterade mot böndernas förtryck. Han brukade berätta om de hårda tiderna, om hur bönderna vid tiden för Mörekonflikten spottade på honom och de andra när de åkte förbi.
Sin krumma och sneda kropp hade han fått av dåligt läkta skador efter böndernas omilda behandling. Misshandel, hot och träldom var vardagsmat för en statarfamilj på 20- och 30-talet. Men ur detta närmast slavliknande förtryck reste man sig till sist, genom att organisera sig och samarbeta.
Gammelfarfar blev socialdemokrat och så småningom politiker i Ljungbyholm. Att han blev socialdemokrat var helt naturligt. Det var socialdemokratin och arbetarrörelsen, tillsammans med andra organisationer, som hjälpte lantarbetarna/statarna ur den värsta misären. Lantarbetarna fick fackliga rättigheter, föreningsrätt och en bättre levnadsstandard.
Med all denna nedärvda vittnesbörd om fornstora dar blir min besvikelse på dagens socialdemokrati kanske mer förståelig. Jag är enormt tacksam för att det fanns en stark arbetarrörelse då, lika arg blir jag över hur dagens socialdemokrati förvaltar sitt arv. Det parti som då hjälpte de fattiga, de utsatta och de förtryckta upp ur skiten är idag - i mina ögon - ett parti som cementerar fattigdom, struntar i den lilla människan och bara bryr sig om makten.
Uppdatering:
Efter noggrann kontroll med både glasögon och förstoringsglas kan farmor och farfar meddela att gammelfarfar finns med i demonstrationståget. Han håller i en vimpel/flagga på högerflanken. När de sa att man "känner igen honom på luggen" så tog jag en extra titt på luggarna i tåget, och mycket riktigt, där var han.
"Men han hade inte gillat att vara i Barran", säger dom. Nä, han hade nog inte det. Gamla stammen, och allt det där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar