I debatten framhöll idéns försvarare att en ansökan inte skulle kosta Kalmar någonting. Vi trodde inte på det då, och jag gör det definitivt inte nu.
I ett mail från kommunen kan man läsa ansökningshandlingarna till Rättvisemärkt. Det är en ansökan med 3 bilagor: Handlingsplan (6 sidor), avsiktsförklaring (1 sida) samt en sammanställd inventering över tillgången på rättvisemärkta varor i kommunens butiker/restauranger/caféer (4 sidor).
Detta har då gjorts på de kommunala tjänstemännens fritid, får man anta, eftersom projektet inte skulle kosta några pengar (resurser=skattepengar). Av handlingsplanen framgår att kommunen och/eller styrgruppen för nätverket "Kalmar Fairtrade City" bland annat planerar dessa insatser:
- Kartläggningen av Rättvisemärkt-certifierade produkter ska bli mer komplett genom att nuvarande och nya aktörer redovisar sina produkter
- Informationsarbetet kring Kalmar Fairtrade City ska utvecklas och innefatta minst fyra externa informationsaktiviteter inom nätverket samt interna informationsinsatser inom respektive företag, organisation, nätverk etc.
- Ta fram en karta/shoppingguide över butiker, caféer, restauranger eller hotell med Rättvisemärkt-certifierade produkter.
Men saker och ting kostar. Kommunens tjänstemän har lön, och deras tid är därför pengar. Att hävda att något är gratis bara för att det saknar prislapp är att lura sig själv. De politiker som sitter i styrgruppen, Bertil Dahl (v) och Jonas Löhnn (mp), var också de som starkast påstod att ansökan och diplomeringen inte kostar någonting. Betalar de månne tjänstemännen ur egen ficka...?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar