I dag är det Sveriges nationaldag, en dag som de flesta av oss inte vet firas för att Gustav Vasa utsågs till konung den 6 juni år 1523, och för att 1809 års regeringsform antogs samma datum.
I själva verket anser jag, och många med mig, att Sveriges nationaldag givetvis borde vara midsommarafton. Men det struntar vi i för tillfället. Det är ändå en dag att fira, ty även om vi inte har något klassiskt "befrielsedatum" att fira som t ex Norge eller Finland, så ska vi givetvis fira att vi får leva i Sverige.
Så idag bär jag min trekronortröja a la Sällskapsresan och tre kronor-strumpor på fötterna till den lilla grillfest som äger rum på Öland i afton. Det finns ingen som helst anledning att inte vara stolt över vem man är, och vart man kommer ifrån.
Nationell stolthet är bara dåligt när det används för att klanka ner på andra nationer och kulturer. Dessutom är jag av den fasta övertygelsen att förståelse för andra kulturer grundar sig i en trygghet i den egna identiteten. Den som inte tror att man själv duger har mycket lättare att misstänkliggöra den som är annorlunda.
Så var inte rädd för att fira din frihet idag. Ät en nationaldagsbakelse, vifta med en flagga eller sjung nationalsången. Eller gör något annat festligt.
7 kommentarer:
Hur definieras egentligen "stolt"? "Stolt" anser inte jag att man kan vara över något som man inte själv varit delaktig i.
Att jag råkade födas i Sverige är inte tack vare mig, så det kan jag inte vara stolt över.
(Däremot kan jag förstås vara glad över att jag fötts i trygga Sverige – landet som undvikit krig efter krig genom att låta andra göra skitjobbet…)
Men jag är stolt över t ex att vi i fp Kalmar län gjorde ett upprop mot FRA-lagen härom dagen. Det var jag delaktig i.
Det är ett blogginlägg, inte en jävla C-uppsats i filosofi.
Min poäng är att man inte behöver skämmas för att man, i det stora hela, gillar Sverige.
Det finns t ex många som är stolta över att vi har så vacker natur i Sverige. De har vacker natur även i Norge, och där är man säkert också stolt.
Denna stolthet har man alltså fräckheten att känna trots att naturen fanns på plats tiotusentals år innan någon nu levande människa föddes.
Kan det rentav vara så att stolthet är något högst mänskligt, att det vi omges av blir en del av oss själva och därmed något vi ser som värdefullt?
Sen må det kanske vara logiskt åt skogen att vara stolt över något man själv inte varit delaktig i. Men om människan vore en logisk skapelse så... ja, you get the point :)
Identifikation är nyckelordet här. Även om varje människa är en individ så finns också ett mänskligt behov av tillhörighet/gemensamma referensramar.
Själv är jag stolt över släktingar och vänner (å deras vägnar - dvs att jag har så fantastiska människor i min närhet) och jag tror det är något som de flesta känner igen sig i.
Delaktighet är f ö ett ganska vitt begrepp.
Är det fel att vara stolt över t ex en kusin som (helt utan hjälp från en själv) klarat en svår examen?
Är det fel att vara stolt över ett fotbollslags framgångar, när man själv aldrig spelat med laget?
På ett logiskt plan, kanske. På ett mänskligt plan, aldrig.
Basse, "Det är ett blogginlägg, inte en jävla C-uppsats i filosofi."
Den var bra!
Jag är framförallt stolt över vad mina föräldrar, morföräldrar, farföräldrar och tidigare generationer har åstadkommit i vårt land och det känner jag mig delaktig i.
Dessvärre slår ju ofta stoltheten över till fientlighet mot människor från andra länder/kulturer/religioner hos er sverigedemokrater.
Stolthet är en i grunden bra egenskap, men den får aldrig bli en tegelsten i intoleransens mur.
Det finns alltför många exempel genom historien där blind stolthet över sin egen omgivning och fördomar mot av andra människor lett till människors död.
"Är det fel att vara stolt över t ex en kusin som (helt utan hjälp från en själv) klarat en svår examen?"
(Var du tvungen att välja just "kusin", med tanke på att man inte kan välja sina kusiner?) Men om vi säger att DU hade klarat en svår examen så hade JAG varit stolt över att en så duktig människa ser mig som sin vän. Åsså hade jag även varit GLAD för din skull.
"Är det fel att vara stolt över ett fotbollslags framgångar, när man själv aldrig spelat med laget?"
Don't get me started...
Vilken idiotisk diskussion. Stolthet är ju ändå en känsla, och att försöka diktera vem som kan känna det över vad är bara korkat. Antingen känner man stolthet inför något, vare sig man varit direkt delaktig i det eller inte, eller så gör man inte det. Sen kan någon annan tycka att denna känsla är "fel", men ett sådant yttrande gör bara att man framstår som kverulant. Vad är syftet med det egentligen? Surhet över att andra mår bra av fel anledning?
Skicka en kommentar