Trött

Det finns mycket man skulle kunna skriva om budget-kommunfullmäktige igår. Kanske gör jag det lite senare, just nu är jag mest trött på politik. Det har delvis med att den omfattande budgetprocessen är över och att "sommarlovet" står för dörren.

Men det beror också på lagförslaget om en utökad signalspaning, populärt kallat FRA-förslaget. Lagförslaget är farligt, fel och anti-liberalt. Trots detta finns en risk att en Alliansmajoritet i riksdagen driver igenom lagen i morgon.

Jag har, tillsammans med andra i länsförbundet, uppmanat riksdagsledamöterna att rösta nej till FRA-förslaget. Men även om man är FÖR förslaget så måste den pågående processen vara plågsam. För vad vi ser är partipiskor och partilojalitet som topprider de enskilda riksdagsledmöterna - våra folkvalda - och deras möjlighet att rösta efter eget huvud.

I debatten har det låtit som om riksdagen är ansvarig inför regeringen. Så är inte grundlagen utformad, det är givetvis tvärtom. Riksdagsledamöterna representerar väljarna, inte partierna, inte regeringen. Den svenska grundlagen är i desperat behov av en uppgradering till 2000-talet (en uppgradering till 1900-talet vore också välkommen).

Vi behöver fritt blås i personvalet, så att våra riksdagsledamöter är ansvariga inför sina väljare och inte för sin gruppledare i riksdagen. Vi behöver en författningsdomstol, som kan stoppa vansinniga lagförslag som strider mot grundlagen.

I en demokrati ska väljarnas röster styra politiken. Inte partipiskor och ren mobbing (som uppenbarligen förekommer i ett flertal partier).

I skrivande stund är det oklart huruvida lagen går igenom. Jag hoppas den faller, och att den faller rejält - gärna med hjälp av många folkparti-ledamöter. Men hur det än går i morgondagens omröstning så finns det - efter de sista veckornas debatt - ledande företrädare för Folkpartiet liberalerna som tyvärr kommer få svårt att återvinna mitt förtroende.

Vilket kommer att visa sig.