Om regioner

Jag är väl medveten om att regionfrågan i huvudsak är en fråga som intresserar politiker. Inte desto mindre är den viktig för allas framtid. Hur vi - gemensamt och blocköverskridande - väljer att utforma framtidens offentliga sektor är avgörande för dess möjligheter att tillgodose medborgarnas behov.

Vi kan ha olika syn på finansieringsmodeller, skattenivåer och omfattningen av verksamhet. Men vi behöver en samsyn kring hur landet organiseras. Framtiden kommer inte ställa mindre krav på effektivitet och flexibilitet, tvärtom. Komplexiteten är större idag än någonsin.

Samtidigt som kraven från medborgarna i allt högre grad tvingar den offentliga sektorn till ett bra, individuellt, bemötande och synsätt så finns andra tendenser - framförallt när det gäller hotbilden mot det öppna, demokratiska och toleranta samhället. Organiserad brottslighet. Rysslands allt mer oroväckande agerande. Extrema politiska/militanta grupperingar på vänster- och högerkanten.
Med mera.

Dessa två krav på offentlig verksamhet gör det hela mycket svårt. En serviceinriktad och medborgaranpassad organisation ska kännetecknas av flexibilitet, högt i tak, gemensamma ansträngningar och öppenhet. Om samma organisation ska kunna hantera kriser till följd av ovanstående hotbild ställs krav som i mångt och mycket innebär rena motsatsen; färdiga orderprocesser, stränga policys, hemlighetsmakeri, täta skott och ytterst lite utrymme för egna lösningar.

Hur vi väljer att organisera det offentliga Sverige kommer oundvikligen påverka innehållet och funktionaliteten i verksamheten. Det är därför trist att debatten om "storregioner" mest kommit att handla om gränsdragningar på en karta.

Alliansens partiledare skriver idag på DN Debatt om framtidens "storregioner". Nu permanentas Skåne och Västra Götaland, samtidigt som de inkomna ansökningarna från Gotland och Halland beviljas. Vi kommer således ha en gemensamt finansierad offentlig sektor som ser helt olika ut beroende på vart i landet du bor. En del kommer ha regionkommuner, andra kommer vara mitt i en process att byta, andra kommer ha kvar sina strukturer.

På något sätt känns det väldigt symptomatiskt för hela debatten om regionerna. Man rusar, ibland forcerar, fram geografiska gränsdragningar istället för att försöka hitta en bra organisation. Nu kommer vi ha län, regioner och snart-regioner. Hur ser ansvarsfördelningen ut vid en nationell kris? Vem ansvarar för att farfar får operera sitt brutna ben under omställningsperioden?


Slutligen ändå lite geografi.
Enligt debattartikeln ska Skåne "permanentas" som region. Det kan tolkas som att Kalmar kommuns strävan, att få ingå i en sydostregion, nu blir svårare. Å andra sidan blir ju Blekinge nu mer eller mindre tvungna att söka sig till Kronoberg och Kalmar län.
Om vi nu ska nybilda regioner och rita kartstreck så förordar jag i nuläget en Kronoberg-Blekinge-södra Kalmar län-Öland-region. Inte bara för att det känns som vi hör ihop, utan för att det blir en ganska bra utformad region, sett till förutsättningarna.