Nu låser kommunpolitikerna om sig. På kommunhuset i Kalmar har man precis satt upp en glasdörr mellan receptionen och våningarna ovanför. Anledningen är att allt fler politiker utsätts för hot. Ett mycket konkret skäl - får man anta - är det bombhot som riktades mot kommunhuset tidigare under året.
Det är förstås beklagligt att de folkvalda inte kan kan vara lika tillgängliga som tidigare. Vem som helst, t ex en opålitlig individ som undertecknad, har faktiskt kunna knalla upp från gatan och knacka på kommunalrådet Johan Perssons dörr. Detta har varit en styrka för öppenhet och demokrati, men dessvärre också ett kalkylerat risktagande.
Att politiker och tjänstemän nu är "inlåsta" innebär inte att de är otillgängliga. Sett ur ett större perspektiv är förändringen inte speciellt dramatisk; många kommuner har redan gjort som Kalmar. På landstingshuset, där jag numera spenderar mer tid än på kommunhuset, krävs det nyckelkort för att komma in i de korridorer där tjänstemän och politiker sitter (eller inte sitter). Ingen ifrågasätter det rimliga i denna ordning.
Den viktiga öppenheten får inte övergå i naivitet. Vi har haft två ministermord i Sverige de senaste 25 åren. Utvecklingen är beklaglig, men jag tror också den är nödvändig. Samtidigt tror jag det blir viktigare och viktigare för oss inom offentlig verksamhet att finnas tillgängliga även via andra kanaler. Exempelvis en blogg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar