Metros "scoop" (stooor pdf) om att Margot Wallström ska lanseras som statsministerkandidat, medan Mona Sahlin ska kvarstå som partiordförande ger jag inte mycket för. Ett sådant upplägg vore kamikazepolitik, eftersom det i praktiken underkänner partiets ledning. Om socialdemokraterna gick på denna linje skulle de själva peka ut Sahlin som inkompetent och oförmögen att leda landet.
Ursprunget till storyn är säkerligen en ökande oro över Maria Wetterstrands stigande siffror i diverse popularitetsmätningar. Miljöpartiet och dess ena språkrör har verkligen medvind, eller som det heter i valkampanjernas USA: "momentum". Det har nått den nivån att det närmast kan liknas vid ett självspelande piano; MP behöver knappt göra någonting, media skriver välvilligt om partiet och dess ledare ändå.
Frågan är förstås om denna medvind håller över valet. Hade jag varit miljöpartist hade jag oroat mig lite över ifall man inte "toppat" för tidigt. Ett momentum i rätt läge kan bära långt; se exempelvis Kristdemokraternas framgångar 1998 eller Folkpartiets 2002, eller för all del Piratpartiets 2009.
Det finns förmodligen ingen substans i Metros avslöjande. Men det säger ändå kanske något om hur snacket går internt inom socialdemokratin.
Även Seved Monke skriver i ämnet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar