Eller helt stängda är dörrarna inte. Partierna kan fortfarande bli inbjudna inom ramen för undervisningen. Vuxenvärlden ska diktera vilken politik som ska diskuteras. Det är taffligt. Ty det är som Karl Holst, ordförande i MUF Kalmar säger i Barometern idag. Det personliga mötet är oöverträffat. Står man och pratar med en MUF:are exempelvis, så får man en helt annan möjlighet att diskutera och fråga än om man bara får sitta och lyssna på en paneldebatt där någon annan bestämmer frågorna.
Dessutom finns det ett helt eget egenvärde i att träffa livs levande politiker i en normal samtalssituation. Det är ett bra sätt att minska avståndet mellan ungdomar och folkvalda, vilket minskar politikerföraktet och ökar den ömsesidiga förståelsen.
Lars Kaggskolans rektor gör ett häpnadsväckande uttalande i artikeln.
Vi har ett omfattande värdegrundsarbete på skolan att då tillåta åsikter som helt bryter med de här är naturligtvis inte rätt.Avvikande åsikter ska inte tillåtas, alltså. Yttrande- och åsiktsfriheten har tydligen ingen plats i vissa skolor. Så kan det gå när man avskärmar sig från samhället och den demokratiska debatten. Personligen tycker jag det "omfattande värdegrundsarbetet" tycks sakna både värde och grund. Som gammal kaggnist skäms jag faktiskt.
Givetvis ska alla partier ges tillstånd att presentera sin politik. Ungdomarna är kloka nog att göra sina egna val. Det kommer de för övrigt att göra ändå, även om en del rektorer tydligen vill begränsa deras möjligheter att få information, alternativt välja frågeställningar åt dem.
3 kommentarer:
Skolan har i många år byggt upp en egen skyddad verklighet, skild från samhället i övrigt. Som gammal Kaggnist blir även jag upprörd. På 60-talet var tydligen skolan mer öppen inför omvärlden än idag. Skrämmande.
Inget går upp mot ett samtal mellan väljare och politiker. De tillfällena är tyvärr inte många, varför varje möjlighet måste tillgodoses.
Hoppas skolorna tar ett bättre beslut.
Även på 90-talet var skolorna mer öppna. Jag minns att de brukade stå SSU:are med ett bokbord vid matsalen. Inte blev jag upprörd för det, och jag kunde hantera skolgången utmärkt trots "politisk propaganda" på rasterna.
Jag hyser inga större förhoppningar om att skolorna ändrar sig, tyvärr. Bara om gymnasieförbundets styrelse agerar tror jag något händer.
Jag kan också bara beklaga. Det är dags att skolan åter öppnar upp sig och tar hjälp av samhället utanför. Våra unga är kloka!
Skicka en kommentar