Söndagsbetraktelse - eller?

Jag har varit på mitt livs första finlandskryssning i helgen. Det var en speciell upplevelse. Ett flytande nöjespalats, shoppingstråk, frisör, spa, taxfree, restauranger och 3-4 barer att välja bland.

I och för sig. En frisersalong är för mig ungefär vad modeveckan i Milano måste vara för Göran Greider; något helt främmande och lite läskigt*.

Hann hem för att se femmilen. Är inte direkt svag för Northug, men fy Dählie vilken spurt han har! Just nu pågår finalen i hockeyn, tror på USA trots underläge 1-2 med en kvart kvar.

Imorgon är det gruppmöte inför landstingsfullmäktige i Västervik på tisdag. Eller gruppmöten, om man så vill, eftersom vi har ett rent FP-möte följt av ett gemensamt Alliansgruppmöte.

Landstingsfullmäktige ja. En mycket tunn föredragningslista bäddar, som så ofta, för ett försvarligt antal interpellationer. Faktum är att man tydligen tyckte dagordningen behövde ett par informationspunkter för att bli mer matnyttig.

Fullmäktige är som alltid öppet för allmänheten. Vi befinner oss på Gränsö slott och härligheten börjar klockan 9, nu på tisdag den 2 mars alltså. Tidplan (.doc) hittar du här.

Söndagsbetraktelsen blev alltså lite hattig denna gång, men så är jag i princip mitt i språnget mellan en minisemester på Östersjön och gruppmöte/LF i Västervik.


* Om sanningen ska fram känner jag likadant för modeveckan. Jag ser kläder som något funktionellt, men är fullt medveten - inte minst efter en finlandskryssning med fästmön - om att min syn på kläder inte delas av alla.

Bawar Ismail om Vänsterpartiet och Hugo Chávez

Bawar Ismail står på Folkpartiets riksdagsvalsedel i Kalmar län. Han har skrivit en artikel på Newsmill om Vänsterpartiets okritiska hållning till Venezuelas president Hugo Chávez, trots att denne gör sitt bästa för att tysta kritiska röster och stänga ner fria medier.

"I tal till nationen vädjar Chavez världen att erkänna Ahmadinejad som rättmätig president över Iran och anklagar de demokratiska frihetskämparna i landet för att vara kapitalister och imperialister. Vänsterpartiet säger sig vara emot den islamistiska regimen i Iran men varför beskyddar de då Hugo Chavez, mannen som försvarar den?"

Läs hela!

Mörkare, kallare vintrar med rödgrön regering

Anna Kinberg-Batra (M) skriver bra på SvD om kärnkraftens betydelse för Sverige. På grund av det mångåriga tankeförbudet och stoppet kring nya kärnkraftsreaktorer är vårt land idag inte självförsörjande på energi.

Sverige ligger där det ligger. Vi har ett kallt vinterhalvår. Då behövs mycket energi, så ren och billig som möjligt, för att göra livet drägligt för människor. Då behöver vi kärnkraften. Jag förstår att folk gör eluppror på grund av priserna.

Sverige är också ett exportberoende land. Vår basindustri är synnerligen elintensiv. Det går åt mycket energi för att förädla flis till pappersmassa, eller omvandla järnmalm till stål. Även basindustrin behöver mycket ren och billig energi.

Båda dessa parametrar - vårt geografiska läge och vår industriella profil - borde vara tillräckligt för var och en att inse den absoluta nödvändigheten av att producera mer, inte mindre, energi. Folkpartiet har insett det. Alliansen har insett det. De allra flesta invånare har insett det. Facket, med de tunga industriförbunden inom LO, har insett det.

Alliansen har gjort en energiöverenskommelse som möjliggör fler kärnkraftsreaktorer i Sverige. Våra rödgröna motståndare har ännu inte presenterat någon gemensam fullgod lösning för hur de vill säkra svenskarnas och företagens tillgång till el i framtiden.

Miljöpartiet vill som bekant avskaffa kärnkraften helt och hållet.
Själv bedömer jag en sådan inställning som helt verklighetsfrämmande. Utan en tillräckligt omfattande och stabil elproduktion går vi dystra tider till mötes.

Familjer kommer få bo kallare, eftersom de inte längre har råd att värma upp sina hus.
Hela städer och landsändar riskerar att läggas i mörker av i "rullande nedsläckningar".
Industrier kommer lägga ner eller flytta utomlands när de inte klarar av de höga elpriserna.

En röst på det rödgröna blocket i höstens val riskerar bidra till ännu längre, mörkare och kallare vintrar i framtiden.

Guldspadenominering till Östran/Nyheterna

Grattis till Lotta Lindqvist på Östran/Nyheterna som är nominerad till "Guldspaden" för sina avslöjande reportage om "Byggebohistorien". Guldspaden delas ut i flera olika klasser, och Lindqvists reportageserie är nominerad i kategorin "Mindre dagstidning".

Bland nominerade i andra klasser finns exempelvis Expressens avslöjande "Jan Guillou och KGB" och Kalla Faktas "Dun till varje pris".

Östran/Nyheterna har det senaste året eller så haft flera tunga avslöjanden. Jag upplever tidningen som piggare än tidigare, kul att även den egna branschen uppmärksammar detta.

Interpellation om individuella rehabiliteringsplaner

På kommande landstingsfullmäktige den 2 mars ställer Pierre Edström (FP) i en interpellation (pdf) till Lena Segerberg (S) två frågor om individuella rehabiliteringsplaner. Enligt Hälso- och sjukvårdslagen ska landstinget erbjuda individuella rehabiliteringsplaner, och dessa ska utarbetas tillsammans med den enskilde patienten.

Den senaste tiden har vi dock fått signaler från brukarorganisationer om att detta inte riktigt fungerar tillfredsställande. Därför ställer Edström två frågor:

1. Anser du att landstinget till fullo lever upp till Hälso- och sjukvårdslagens intentioner när det gäller att erbjuda patienter individuella rehabiliteringsplaner?

2. På vilket sätt tänker du åtgärda de brister som flera brukarorganisationer upplever finns inom detta område?

Landstingsfullmäktiges sammanträde är öppet för allmänheten. Denna gång äger det rum i Västervik, på Gränsö slott. Handlingar, tidplan och föredragningslista finns, eller kommer att finnas, på denna sida.

Opera-flash mob*

Riktigt häftigt. Jag hade handlat där varje dag, om detta ingick.



(via Stephen Frys twitter, no less)


* En flash mob är, enligt Wikipedia: "när en grupp människor plötsligt samlas på en offentlig plats, och där gör någonting oväntat en kort period och sen skingras direkt efter."

Samhällets framsteg har inte löst alla problem

Civiliserade och framstående land
espresso, digitalbox, deathmetal-band

Men ändå, trots dessa framsteg, så finns det saker som utvecklingen ännu inte rått på. Just nu är vi många som förbannar det som orsakat så mycket elände och köer i vårt samhälle. Jag syftar givetvis på socialism.

Till skillnad från snö (snögubbar, snöänglar, snöbollskrig, skidåkning mm) har socialism nämligen inga större fördelar. Snö försvinner ju dessutom varje vår, medan socialismen ligger och lurar året runt, och istället för att smälta undan når sin höjdpunkt i början av maj.

Det är således denna bloggs bestämda uppfattning att snön får oförtjänt mycket skit i jämförelse med socialismen, som faktiskt orsakar köer året runt.

Tack och bloggtips

Först: stort tack till busschaffisen på buss 402 klockan 18:34 från Kalmar C, som ställde upp med en plastpåse när min egen gått sönder. En hjälte i vardagen!

Sedan: Jag ville egentligen rekommendera Dick Harrisons kungablogg på SvD. Trevlig läsning för den historieintresserade. Här kan man läsa om varför riksvapnet ser ut som det gör, vem som egentligen kan bli svensk monark, skillnaden mellan kejsare och kung samt mycket mer!

Om(s)vängningar

I vanlig ordning har socialdemokratin nu, efter en tids hårda angrepp, börjat anamma ännu en del av Alliansens politik.

• Vi har sett det när det gäller jobbskatteavdragens alla delar. Socialdemokraterna kritiserade varje del högljutt, för att något halvår senare ändå gå med på förslagen.

• Vi har sett det i skolpolitiken. Socialdemokraterna kritiserade och gick till hårt angrepp mot Folkpartiets förslag på fler nationella prov. Nu har de svängt, och vill ha nationella prov både i årskurs 3, 6 och 9.

• Vi ser det just nu när det gäller RUT-avdragen, de hushållsnära tjänsterna. Socialdemokraterna har kritiserat reformen, kallat det "pigavdrag", men håller nu på att svänga.

Det är förstås inte oppositionens uppgift att hylla den sittande regeringen, men att ständigt såga dess förslag för att sedermera ändå ansluta sig till dem är inte speciellt seriöst.

Men det kan förstås vara ovanan vid rollen som opposition som spökar. Frukta ej! Jag kommer göra allt jag kan för att socialdemokratin ska få ytterligare 4 år på sig att öva in rollen.

Frivilligarbete

Godfather, B-G Svedjenäs, skriver på sin blogg att han funderar på att stämma kommunen/kommunalrådet Persson efter en olycklig isfläcks-vurpa. Han kan dock tänka sig att avstå, på villkor att kommunen gör Fredriksskans spelbar till den allsvenska premiären 13 mars.

Om kommunalrådet antar utmaningen så säger sig B-G känna till ett flertal personer villiga att hjälpa till, däribland undertecknad. Nu är jag visserligen av uppfattningen att KFF borde ge upp tankar om spel på Fredriksskans i premiären och istället förbereda samt organisera en "hemmamatch" i Norrköping (reservarena) så tidigt som möjligt, men okej då.

Jag är beredd att dra mitt strå till stacken. Dessvärre är det mot min tolkning av min religion (ateism) att skotta snö. Så det får andra sköta. Om Persson, Löhnn och Hallberg skottar snö, så kan jag stå för kaffe. Ekologiskt och med stänkare i, för den som önskar (Hallberg lär enligt ryktet föredra byxvarm Fernet Branca i sitt kaffe).

Teknikaliteter

Anlände till partiexpeditionen och fick veta att nätverket låg nere. Det gick inte att komma ut på internet, det gick inte att komma åt skrivarna. Eftersom routerns samtliga LED-lampor blinkade oroväckande i fast gemensam takt drog jag slutsatsen att den gjort sitt. En ny router inhandlades, undertecknad kopplade ihop allt, och när jag fick stressa iväg till dagens Alliansledningsgrupp var det osäkert hur det skulle fungera.

Jo, själva internetuppkopplingen kom tillbaka. Däremot inte kopplingen till huvudskrivaren/kopiatorn, vilket jag upptäckte efter återkomsten till expeditionen. Efter 1,5 timmes letande, tester, ominstallerande av drivrutiner och diverse kreativa svordomar upptäckte jag att skrivarens nätverkskabel inte satt riktigt fast i routern. Svordomarna förbyttes i små förbannelser över min felsöknings-metodik, och sedermera i jubel när det visade sig att skrivarhelvetet åter kände för att skriva ut dokument.

Sällan blir man väl så glad som när ett nätverk och en skrivare börjar fungera igen. Märkligt, med tanke på att man egentligen befinner sig i samma läge som när dagen började. Fast ibland är ju det också en framgång.

KSRR behöver jobba på sin image

Kommunalförbundet Kalmarsundsregionens Renhållare (KSRR) är i ständigt blåsväder. Jag har tidigare skrivit om hur de startar egen second hand-verksamhet, som riskerar att slå ut andra aktörer på en fungerande marknad.

I Ölandsbladet har vi sedan kunnat läsa om hur risken för inbrott i fritidshus ökat, sedan KSRR kom på den briljanta idén med att markera fritidshusens soptunnelock med en egen färg. Inte så fiffigt, eftersom man kan utgå ifrån att ett hus med brunt soptunnelock står obebott vintertid. Brunt lock är grönt ljus, åtminstone för tjuvar.

Vi har också kunnat läsa om att KSRR blivit polisanmälda av en fritidshusägare i Kastlösa, eftersom någon från KSRR tydligen tagit sig in i hans garage och bytt ut locket på soptunnan, utan hans medgivande. Olaga intrång eller hemfridsbrott är brottsrubriceringen.

Idag står det i samma tidning att KSRR återigen är polisanmälda, denna gång av en annan fritidshusägare i Kastlösa, eftersom KSRR skickar fakturor på sophämtning, trots att mannen i fråga inte ens har någon soptunna. Enligt renhållningschefen i Eksjö kommun kan mannen mycket väl ha lagen på sin sida.

Det som slår mig är hur nonchalanta KSRR verkar vara när de konfronteras med sina kunders klagomål och medias frågor. Vill man inte ha brunt lock kan man väl skaffa ett (onödigt och dyrare) helårsabonnemang. Eller så kan man väl gömma sin soptunna - fast då kanske KSRR tvingas göra inbrott.

Att starta en kommunal second hand-butik är inga problem säger man, eftersom det är något helt nytt och inte ett intrång på en existerande marknad (försök berätta det för Stadsmissionen, Röda korset m fl).

Jag tror på själva idén med ett gemensamt kommunalförbund för att sköta kommunernas renhållning. Kalmarsundsregionens Renhållare har dock problem, inte minst med sitt varumärke. Det har begåtts alltför många missar, och de framstår som allt annat än kundmedvetna.

Allt det goda arbetet riskerar att drunkna i missarna och dålig kommunikation externt. Vilket är synd, eftersom förbundet i det stora hela tycks fungera rätt väl. Kanske läge att börja visa en mer lyssnande och kundvänlig sida, innan det är för sent?

Tips: Marit i Kalmar Läns Tidning

– Här finns en klok samling människor men också många galningar

Marit Paulsen beskriver, på sitt oefterhärmliga sätt, Europaparlamentet. Läs hela artikeln!

Politiker är också människor

Som förtroendevald får man finna sig i att granskas. Inte sällan förväntas både fritids- och heltidspolitiker leva ett klanderfritt liv, och ha ett fläckfritt förflutet. Detta är en inställning som man möter, och som jag också upplever att en del journalister ofta har som utgångsläge. En snickare som inte betalar sin tv-licens är ingen nyhet, men en politiker som inte gör det är löpsedel-stoff.

Men förtroendevalda är vanliga människor, med vanliga mänskliga egenskaper. Den perfekta människan finns inte. Vi har alla fel och brister som vi får leva med. Precis som folk i största allmänhet så finns det politiker som kanske är lite för glada i livets goda. Andra klarar inte av att vara trogna i ett förhållande. Någon kanske är dömd för brott längre tillbaka. Poängen är att förtroendevalda inte är några övermänniskor. Det ska de inte heller vara.

Jessica Rydell (MP) har blivit utsatt för hot och ryktesspridning på grund av problem hon hade i sin ungdom. I dagens Barometern talar hon ut om sin bakgrund, vilket är mycket starkt gjort. Tidningarna har mottagit anonyma brev, men valt att inte publicera. Det bästa sättet att motverka rykten är att själv förklara hur det ligger till, och det är precis vad hon gör.

Att rykten sprids om och kring politiker blir dessvärre allt vanligare. En del påståenden är relativt lindriga (som ryktet att jag och Linus Hellman var samma person) och andra är direkt åtalbara (som i exempelvis Rydells fall).

Visserligen tycks den som skrivit brevet till tidningen haft en internpolitisk agenda, men jag upplever ändå att ryktesspridningen och det allmänna skitsnacket ökat under de år jag varit aktiv. Eftersom det är valår, och väldigt mycket står på spel, kan en del kanske lockas av enkla knep som att anonymt misskreditera sina politiska motståndare.

På sikt är det givetvis farligt för demokratin, om ett förtroendemannaskap per automatik också innebär att man måste vädra minsta skelett i garderoben, och där inga mänskligt otillräckliga egenskaper tolereras.

Old spice-reklam

Snappade upp denna roliga reklam via Fredrik Westerlund (jag vill också ha en snyggt tecknad version av mig själv):



Det riktigt imponerande är hur den är gjord. Se klipp där skaparna förklarar.

Krumbukter

"Tredje världen behöver sina få egna läkare och ingenjörer när de ska bygga upp sina länder."

Jan G Andersson 2008-03-28 om arbetskraftsinvandring.

"En underlig form av solidaritet med den tredje världens folk, särskilt de begåvade, men mindre bemedlade, som nu stängs ute."

Jan G Andersson 2010-02-20 om införandet av avgifter för utländska studenter.

Östrans ledarsidas linje gentemot människor från tredje världen är alltså; ni är välkomna att utbilda er hos oss gratis, men ni ska inte jobba här. Märkligt? Jo, men om målet är att alltid vara emot regeringen så blir ens egen linje kanske inte helt rak.

Bragdguld-klass

Visserligen brukar det krävas typ världsrekord eller åtminstone en seger för att det ska bli aktuellt, men jag tycker ändå att Anja Pärsons bronsmedalj i superkombination igår är värd ett bragdguld.

Att kunna tävla sig till en medalj i ett OS dagen efter att man kraschat så otroligt våldsamt, det är en prestation utöver det vanliga. En bragd, helt enkelt.

Uppdatering:
Såg nu att statuterna för bragdguldet säger att man bara kan få utmärkelsen två gånger, vilket Anja Pärson redan fått. Jaha, men vad är det som säger att en idrottare inte kan åstadkomma mer än två bragder under en karriär? Usla statuter...

Fler unga i politiken

Jag och min vän Seved Monke har skrivit en artikel som idag publiceras i tidningen NU, om vikten av att släppa fram unga i politiken, och att möta unga väljare på deras villkor.

Hela artikeln finns hos Seved.

Fritt val i hemtjänsten

Vi har fler gånger kunnat läsa om Berner, 84 år, och hans hund Putte. Tidigare problem är avhjälpta, men från 1 mars kommer hemtjänstpersonalen inte längre gå ut med Putte.

"(...) Kalmar kommun går precis som andra kommuner efter en regeringsrättsdom från nittiotalet som säger att man inte får hjälp med husdjur av hemtjänsten. Det anses inte ingå i skälig levnadsnivå."

Kalmar kommun och dess rödgröna ledning går alltså här på en fastslagen miniminivå. Det är i sin juridiska hårdhet alldeles lagligt. Precis som när SJ sänker nivån på kompensationen som resenärer får vid förseningar. SJ hänvisar till ett EU-direktiv som anger miniminivåer, och lägger sig så lågt de kan. Kalmar kommun hänvisar till en dom, och lägger sig på minsta möjliga servicenivå.

Folkpartiet liberalerna vill införa fritt val i hemtjänsten. Människor ska själva kunna välja vem som utför tjänsterna. Den man väljer får sedan betalt av kommunen/skattebetalarna. Om kommunen inte vill gå ut med ens hund, så kanske det hade funnits någon annan man kunnat ta hjälp av, någon som inte strävar efter att nå miniminivåer.

Mot Folkpartiets och Alliansens förslag om valfrihet står bland annat Vänsterpartiet. Så här står det i en insändare som var inne i Barometern idag:

"Äldre som är i behov av omsorg ska inte vara kunder på en marknad. (...) När hjälpen utförs i offentlig regi äger de verksamheten. Då har de en betydligt starkare ställning än man har som kund. (...)
I vår modell är det den unika människan med individuella behov som sätts i centrum; en person man måste lyssna på. Det leder till brukarmakt över den egna vardagen."

I ljuset av vänstermajoritetens strävan efter en miniminivå av service framstår insändaren närmast som hånfull. Socialism handlar aldrig om den enskildes, utan om kollektivets, bästa. Det stora flertalet har inte behov av personal som går ut med ens hund - därför ingår inte den servicen i miniminivån som uppenbarligen eftersträvas av socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet.

Du som vill att även äldre människor ska få bestämma över sin vardag, och inte vara hänvisade till miniminivå-politikers godtyckliga byråkrati, bör alltså rösta på Folkpartiet i höstens kommunval. Välj frihet, så våra äldre får frihet att välja.

Bortom de politiska skandalerna

Den som vill se och lyssna på en högintensiv debatt kring liberalism kan med fördel lyssna på Johan Norberg och Alexander Bards diskussion, som ägde rum tidigare i kväll hos Timbro.

Man får helt enkelt ha överseende med att volymskillnaden mellan de två debattörerna är tämligen enorm.

Hoppas kan vi, men om framtiden vet vi intet

Med sedvanlig ödmjukhet slår vänstermajoriteten i landstinget på sin blogg fast "Hälsoval bättre än vårdval!"

Så kan det förstås mycket väl vara. Hälsovalet i Kalmar län är väl genomarbetat och väl förankrat i samtliga sju partier.

Själv hade jag dock väntat med att slå fast absoluta sanningar - åtminstone till vår Hälsovalsreform införts - och gärna också tills en första utvärdering av systemet gjorts. Först då kan vi med säkerhet veta om Hälsovalet är bättre än Vårdvalet.

Man brukar säga att ingenting är så farligt för en verksamhets utveckling som när ledningen är nöjd med nuläget.
Det skulle väl i så fall vara en ledning som är nöjd redan i förväg.

Fallskärm istället för änglavingar

Herregud vad skönt att jag inte är medlem i kyrkan.

Behöver kyrkans välsignade ledarskap verkligen fallskärmar? Är inte det eviga livet bortom denna jämmerdal tillräcklig tröst och säkerhet?

Viktigt vetande

Hemtex har låtit undersöka svenska folkets dusch- och badvanor:

"Resultatet inbjuder till att dra några, minst sagt generaliserande, slutsatser: Renligast är en man som sympatiserar med Folkpartiet, bor i Västsverige och arbetar som tjänsteman. Minst renlig är en kristdemokratisk kvinna i pensionsålder bosatt i Småland."

Vi vet ju sedan tidigare att folkpartister ger flest julklappar. Med anledning av dessa två faktorer har Folkpartiets partistyrelse nu lanserat en ny slogan: "Folkpartisten - både Ren & Tomte".

Söndagsbetraktelse om provval, nomineringsprocesser och personval

Fusk har uppdagats i Stockholmsmoderaternas interna provval. En av kandidaterna till riksdagslistan betalade själv ett antal personers medlemsavgifter. Detta för att, får man förmoda, dessa gratismedlemmar skulle rösta på honom i provvalet.

Misstankar om fusk hörs nu också från andra kommuner och provval, exempelvis Haninge. Eller är det fusk?

De flesta partier använder interna provval bland partimedlemmarna för att få en tydlig bild av vilka personer som ska representera partiet. Endast medlemmar har rösträtt. Det som har hänt i Haninge är tydligen att en fritidspolitiker lagt ner mycket tid på att värva medlemmar - som enligt uppgift själva betalat medlemsavgiften - och sedan vann han provvalet tack vare dessa många nya medlemmar.

I Folkpartiet har vi inskrivet i partistadgarna att man måste varit medlem i tre månader för att få rösta i provval. Samma villkor gäller för den som vill kunna rösta på ett medlemsmöte. I övrigt finns inga restriktioner. I teorin kan en driftig medlem alltså värva ihop medlemmar i syfte att få fler röster i provvalet, under förutsättning att han är ute i något så när god tid innan provvalet äger rum.

Och det är svårt att göra något åt. Vill man ha interna provval bland medlemmarna så måste man någonstans också acceptera att risken för denna typ av taktisk medlemsvärvning kan förekomma. Det är nämligen mycket svårt att skapa ett internt regelverk där olika medlemmar har olika mycket rösträtt och samtidigt behålla sin demokratiska trovärdighet externt.

Efter att provval hållits så sammanträder en nomineringskommitté/valberedning. Den har ofta till uppgift att - utifrån provvalsresultatet - lämna ifrån sig förslag till valsedlar. Denna lilla församling har också rätt att göra förändringar, vilket ofta sker. Många partier strävar efter att ha en jämn könsfördelning på sina listor, och ofta är det fler parametrar än så som nomineringskommittén förväntas ta hänsyn till; ålder, bostadsort och så vidare.

Det är lätt att tro att nomineringskommittén innebär ett skydd mot den taktiska medlemsvärvning som jag beskrev ovan, men så är faktiskt inte fallet. Nomineringskommittén lämnar nämligen sitt förslag till ett beslutande medlemsmöte, där alla medlemmar har rösträtt...

... de medlemmar som vår teoretiske kandidat värvat i god tid innan provvalet kan alltså rösta igenom sin egen vilja på medlemsmötet, förutsatt att de antingen är tillräckligt många på egen hand, eller om de lyckas få med sig tillräckligt många av de övriga medlemmarna.

Det är ett välkänt faktum att de svenska partiernas medlemssiffror sjunkit år efter år. Dessutom är det inte alla medlemmar som röstar i provvalen. Dessa två faktorer gör det enklare för den som vill taktikvärva medlemmar att få genomslag. Ju färre som röstar, desto färre röster behövs ju för att nå toppositionen.

Och toppositionen är viktig, eftersom det svenska valsystemet gör det svårt att kryssa sig förbi kandidater ovanför - i synnerhet i stora valkretsar som exempelvis Stockholm. Eftersom du behöver 5 % av ditt partis röster i valkretsen krävs givetvis enormt många fler röster i tätbefolkade valkretsar jämfört med på landsbygden. Det är ju också just i Stockholm som frestelsen att "förbättra sina odds" verkar vara störst.

Men jag menar alltså att det är svårt att komma åt en kandidat som värvar många medlemmar i syfte att få många röster i provvalet. Så länge medlemmarna betalar sin egen medlemsavgift och blir medlemmar i tillräckligt god tid så spelar kandidaten helt enligt regelverket.

Alternativet till att ha interna provval är att bara ha en valberedning eller nomineringskommitté. Personligen tycker jag det är ett sämre system, i huvudsak för att makten då samlas vid än färre personer.

Det finns dock ett sätt att lösa dilemmat kring vilka interna nomineringsprocesser som är bäst. Nämligen att införa ett rent personval. Makten över vilka som ska representera väljarna bör ligga just hos väljarna. Varje parti borde lista sina kandidater i bokstavsordning på valsedeln, och sedan låta väljarna fälla avgörandet.

Genom ett rent personvalssystem finns inga incitament till internt fusk. Förutom att det rimligen är rätt ur ett demokratiskt perspektiv skulle ett rent personval dessutom göra partiernas arbete mycket enklare.

Uppdatering:
Anna Lundberg bloggar i samma ämne.

Gapet minskar, snart utraderat?

Dagens Sifo-mätning visar att gapet mellan Alliansregeringen och den rödgröna oppositionen minskar. Särskilt intressant är förstås att mätningen påbörjades direkt efter den s.k. "superveckan", som innehöll ett flertal partiledardebatter och avslutades med den tevesända debatten i SVT:s Agenda.

Oppositionens stora försprång har, tror jag, varit en effekt av de få besked de givit. När ingen vet vad de rödgröna vill så kan människor projicera sina hopp, förväntningar och önskemål på dem. Men när Sahlin, Ohly och Wetterstrand/Eriksson granskas och tvingas ta debatter minskar givetvis utrymmet för projicering.

Sen är Alliansen mer samspelt i debatterna, ingen tvekan om det. De rödgrönas samarbete på riksplanet är inte lika synkat, lika beprövat eller lika naturligt.

Det finns ur Allianssynpunkt alltså all anledning att tvinga ut de rödgröna på banan. Först när alternativen tydligt står mot varandra kan väljarna genomskåda vänsterns populistiska "allt åt alla, gratis och genast"-retorik.

En tröst i allt snökaos

Mitt i snöeländet, oplogade vägar och drivor av snö på parkeringsplatsen, så kan man åtminstone trösta sig med att det alltid finns någon som har det sämre.

Klokt av Erik Ullenhag

Sista punkten på endagskonferensen i Stockholm hölls av Erik Ullenhag, som gav sin syn på den kommande valrörelsen. Erik kom direkt från Sveriges Radio, där han pratat om den omdiskuterade domen där Arbetsförmedlingen dömdes att utbetala skadestånd till en man som vägrat hälsa på en kvinnlig VD (jag har skrivit om detta tidigare).

Ullenhag skriver också väldigt bra på SVT Debatt idag:

"Låt oss tänka tanken att det i stället varit en fundamentalistisk kristen som sagt att han inte vill ta homosexuella i hand. En inte osannolik inställning hos någon som tror att homosexualitet är synd. Ska en arbetsgivare som låter bli att anställa den jobbsökande som med hänvisning till sin religiösa tro inte vill ta homosexuella i hand också dömas för diskriminering? För mig är det självklart att en arbetsgivare som väljer bort en sådan jobbsökande inte ska dömas för diskriminering."

Visst kan man vägra att hälsa på människor, men då får man också stå sitt kast. Läs även Mathias Sundin i samma ämne.

Polisen i tunnelbanan, dagens snackis

Dagens snackis i bloggosfären är onekligen detta inlägg av Jesper Nilsson. Läs!

Gårdsförsäljning fungerar i Finland, varför inte här?

Vad passar bättre än att under en tågresa genom Småland läsa lite frågeställningar kring regional utveckling, och på Emilstankar.se?

Bland annat läser jag om gårdsförsäljning av vin, en fråga som ofta debatteras. Själv är jag för gårdsförsäljning som princip, det skulle innebära ytterligare möjligheter till en levande landsbygd och ökad turism, om små lokala odlare fick sälja sitt egentillverkade vin "på plats".

Det finns en bra artikel av Göran Amnegård på Emils tankar, där han metodiskt maler ner ett par av de vanliga argumenten mot gårdsförsäljning; hotet mot folkhälsan och att det redan idag är enkelt för den som vill att sälja sitt eget vin. Som artikeln beskriver är gårdsförsäljning av vin en piss i Mississippi jämfört med de volymer som det statliga Systembolaget kränger dagligen.

Samma bolags regelverk kring privata producenters försäljning lämnar mycket att önska. Idag kan en producent endast få sina varor sålda via närmaste Systembolag. Detta innebär att exempelvis undertecknad måste åka till Färjestaden för att kunna köpa öländsktillverkad öl. Det skulle kunna gå att lösa smidigare, om försäljningen nu ska ske via det statliga bolaget.

Av det jag kunnat läsa mig till om Finland, där gårdsförsäljning är tillåtet, så har man där gjort gårdsproducenterna till filialer till det statliga alkoholmonopolet Alko. När Folkpartiets landsmöte hade frågan om gårdsförsäljning uppe var det ett antal osanningar och överdrifter som for runt i debatten, bland annat att det svenska alkoholmonopolet inte är förenligt med gårdsförsäljning.

Det argumentet bottnar i att Sverige har ett undantag från EU:s regelverk. EU tillåter vårt (och Finlands) alkoholmonopol utifrån ett folkhälsoperspektiv. Argumentationen är då att om vi tillåter gårdsförsäljning av vin från svenska producenter så frångår vi alkoholmonopolet, och då kommer EU ställa krav på Sverige att även tillåta utländska producenters egenförsäljning - något annat vore nämligen ett brott mot den inre marknadens regler. Sverige får inte missgynna utländska företag.

Finland har haft gårdsförsäljning av vin sedan 90-talet och ännu inte fått på tafsen av EU:s jurister. Det tyder ju onekligen på att även EU kan se nyttan av lokal näringsutveckling, och väga denna nytta mot andra intressen. Synd att vissa av våra politiker inte klarar av denna avvägning.

Early worm gets eaten by the early bird

I normala fall sover man som allra bäst ungefär vid denna tiden. Så icke idag, utan idag sitter jag på första möjliga tåg till Stockholm för en endagarskonferens. Varje resa med SJ vintertid är ju ett äventyr, så det ska bli spännande.

Se där, tåget rullar ut i tid. Bådar gott!

Dags att ge polisen bättre förutsättningar

Polisen ska få nya mobiltelefoner, skriver SvD:s ledarblogg. Nu ska de *trumvirvel* kunna få information om ett fordon utan att ringa in till stationen. Däremot måste polisen alltjämt åka in till stationen för att rapportera incidenter. I en värld där (även de kriminellas) informationshantering effektiviseras och samhället snurrar allt snabbare står polisen kvar, tryggt förankrad i den byråkratiska betongen.

Samtidigt beskriver ledarbloggen hur det går till när banker och andra skickar in rapporter till Finanspolisen om misstänkt penningtvätt. Det sker *trumvirvel* via fax! Ja, varför inte möta de allt mer sofistikerade, elektroniska, globala överföringarna och penningtransaktionerna med lite hederliga fax. 13 048 stycken för att vara exakt. Som ska läggas in i systemet och bearbetas.

DN skriver idag om annan polisutrustning. De poliser som Sverige har på plats i Afghanistan har *trumvirvel* samma utrustning som polisen här hemma:

- Det enda vi har är vår vanliga pistol hemifrån. De fungerar på korta avstånd, men vi skulle aldrig kunna försvara oss i händelse av ett bakhåll, säger en svensk polis stationerad i Kabul.

Svenska poliser tvingas låna vapen av utländska kollegor. Eftersom detta inte är tillåtet framträder poliserna i artikeln anonymt - i sin strävan att göra ett bra jobb kan de *trumvirvel* bli anmälda för tjänstefel. Genom att utrusta polisen med undermåliga vapen riskerar man inte bara deras liv, utan även andras:

- Alla andra nationer har förstärkningsvapen. De blir inte så glada när de ska åka med svenskar; de vill ju själva ha bästa möjliga säkerhet. Med oss känner de sig inte trygga.

Skälet till att polisen har undermåliga vapen är, enligt de svar de fått, att "Sverige ska vara ett föregångsland. Framtoningen får inte vara för våldsam eller aggressiv".

Farbror Barbro-land, skriver Johan Ingerö. Kling och Klang, skriver SvD:s ledarblogg. Jag vet inte vad jag ska kalla det. Vi behöver inte bara fler svenska poliser, de måste också ha bättre förutsättningar för att kunna göra det jobb vi kräver av dem.

Nu ska trummisen få *trumvirvel* vila. Detta var ett jobbigt inlägg för honom.

Smutsigt, som sagt

Hemma efter en heldag i Oskarshamn, där Allianspartierna haft vice ordförandekonferens på Villa Shalom (nästa år är tanken att vi ska ha ordförandekonferenser). Mycket resor blir det, nästan så man skulle behöva låna det där regeringsplanet.

Skämt åsido, det jag skrev igår om att det kommer bli en smutsig valrörelse baserade jag just på såna här grejer. Det pågår massor av verklig politik och verkliga reformer - men i nyheterna kan vi istället läsa fläskiga rubriker om fruar som (helt reglementsenligt) åker flygplan eller om hur skandalöst det är med alter egon.

Det är förstås ingen slump att någon politisk motståndare läcker icke-skandalen om regeringsplanet dagen innan Jan Björklund ska presentera den nya lärarutbildningen. Allt för att ta fokus från sakpolitiken. Jag är dessvärre inte förvånad över att kvällstidningarna sväljer hela betet, hårdvinklar och utelämnar just biten att det är reglementsenligt förfarande. Som Johan Ingerö skriver på sin blogg idag:

"Den politiska bevakningen i våra största medier håller alltså på att bli ett hinder för den som söker seriös information inför valet. Man kan tycka att det borde vara tvärtom."

Förlorarna vid en sådan utveckling är väljarna och demokratin. Om vanliga människor, fullt upptagna med att leva sina liv och kanske inte med tiden att djupdyka i partiprogrammen, endast ser fläskiga skandalrubriker och hårdvinklade artiklar i sina tidningar så får det givetvis följder.

En följd är att politikerföraktet kommer öka. Vilket kommer ge oss precis de politiker vi förtjänar. Jag är inte säker på att jag vill leva i en demokrati där endast de mest hårdhudade, okänsliga och själv/tvärsäkra orkar vara heltidspolitiker. Det är nämligen ingen bra förutsättning för ett lyssnande, resonerande och medkännande ledarskap.

(S)kamligt dålig fantasi

Håkan Juholt, riksdagsledamot (S), tycker att avregleringen av apoteken - vilket kommer innebära fler apotek och bättre öppettider - är "skamlig" eftersom en del av apoteken ägs av utländska bolag.

(Ja, hu så hemskt med utländska intressen inom sjukvården. Det är ju inte så att i princip alla läkemedelsbolag är utlandsägda.)

I höstas kallade Juholt regeringens budgetförslag för "äckligt, skamligt och okristligt".

Är det något som är skamligt så är det bristen på fantasi, och strömmen av överord, som kommer från socialdemokraternas riksdagsledamöter.

Grattis David Elm!

Nyss hemkommen från kvällens möte med länsförbundets styrelses AU så ser jag att David Elm gjort mål mot Burnley. Härligt! Ett stort grattis!

Dags för Hamrén att slå den äldste Elmbrodern en signal? Det tycker jag definitivt! Med facit i hand var det nog bra att han inte var med på januariturnén, nu fick han ju möjlighet att spela in sig i Fulham ordentligt.

En rapport från livet på insidan

Jisses vad mycket man kan skriva under en dag. Frågan är om någon kommer orka läsa det? Jo, det får jag nog förutsätta att de orkar. Borde nog lägga till en paragraf om att det blir läxförhör på materialet framåt juni...

Nu är det inte ett blogginlägg jag skrivit på under hela dagen - jag vågar inte blogga för mycket och stiga på listan över inflytelserika bloggar eftersom det skulle göra chefen alldeles för avundsjuk - utan lite verksamhetsplanering. Extra viktigt ett politiskt intensivt år som detta.

Pausar dock just för tillfället. Ikväll bär det av till Oskarshamn och möte med länsförbundets styrelses arbetsutskott. Blir första gången för undertecknad, jag är adjungerad i rollen som valledare. För tillfället ligger dock fokus på en mer närtida planering, då det vankas både utbildningsdagar, riksmöte och årsmöte tämligen snart.

Valrörelsen 2010 kommer bli rekordlång, rekordintensiv och rekordsmutsig. Det är iallafall det jag tror och så jag bedömer läget, nu när vi snart är där, mitt i skiten så att säga. Rekordlång för att den faktiskt har börjat bli rätt intensiv redan nu. Rekordintensiv för att så mycket står på spel för väldigt många involverade. Rekordsmutsig som en direkt följd av att den är högintensiv, och till viss del baserat på språkbruket i debatter som pågår eller nyss avslutats ("stupstockar", hetsjakten på Maudan, SSU:s benägenhet att ikläda Allianspolitiker i SS-uniformer osv).

Därför är det viktigare än någonsin att planera väl. Därför alla dessa långa dagar och sena nätter framför tangentbordet.

Jag klagar dock inte. Det är en förmån att få arbeta med sitt största intresse. Att jag i rubriken kallar det för "livet på insidan" kan visserligen tolkas som om jag satt i finkan, men det gör jag inte. Inte heller känner jag mig inlåst. Däremot är "livet på insidan" en motsats till det som de flesta ser av politiken; de stora utspelen, dramatiken i en opinionsmätning, de högljudda debatterna.

Ett parti som saknar den nödvändiga kärnan - interna diskussioner, arbetsgrupper och planering - är bara ett tomt skal, och kommer falla platt när det blir skarpt läge. Ja, ett parti som saknar denna kärna är knappast ens ett politiskt parti, utan bara en plattform för skrikhalsar. Jag inser att forntidens långsamma och ständiga förankringsprocesser inte kan tillämpas i det allt snabbare medieklimatet, men det måste finnas någon form av balans.

Därför all denna tid vid tangentbordet. Det är både - faktiskt - roligt och fullständigt nödvändigt.

Mer om den svenska insatsen i Afghanistan

Allan Widman, riksdagsledamot och försvarspolitisk talesperson (FP), skriver på Aftonbladet Debatt om varför Sverige ska stanna i Afghanistan:

"Det är först när afghanerna själva kan svara för sin säkerhet som utländsk militär och polis med gott samvete kan åka hem.

Nu behövs istället en nationell kraftansträngning. Mer och bättre samordnat bistånds- och utvecklingsarbete. Fler soldater som möjliggör ett effektivt skydd av civilbefolkningen inom hela det svenska området. Bättre spaningsresurser. Helikoptrar både för medicinsk evakuering och säker transport av soldater. Intensifierad utbildning av afghanska säkerhetsstyrkor."

Se även Rasmus Jonlund.

Skum diskrimineringslag

Stockholms tingsrätt har dömt Arbetsförmedlingen i Älmhult att betala 60 000 kr till en muslimsk man, eftersom AF drog in hans ersättning efter att han under en arbetsintervju vägrade skaka hand med en kvinna - då det är emot hans religiösa tro. Tingsrätten finner att detta är diskriminering och fäller alltså Arbetsförmedlingen.

Detta kan man förstås ha många åsikter om. I själva sakfrågan instämmer jag med det Mathias Sundin och Johan Ingerö skriver.

Om jag läser SVT:s artikel rätt så verkar diskrimineringslagstiftningen tämligen udda. Det står:

"Enligt diskrimineringslagen är det motparten, i det här fallet Arbetsförmedlingen, som måste kunna visa att diskriminering inte ägt rum."

Frågan är hur man bevisar att något inte ägt rum. Låter lite som religion-logik. Tänk er något liknande i andra tingsrättsförhandlingar. Den åtalades advokat måste bevisa att hans klient inte snattat godis...

Kommunister i en rödgrön regering?

Jag har ju tidigare bloggat lite om Vänsterpartiets komplicerade förhållande till kommunismen.

Idag skriver bland andra Mathias Sundin (FP) på Aftonbladet Debatt om Vänsterpartiets agenda och Mona Sahlins ansvar vid en eventuell regeringsbildning där detta extremistiska parti ska ingå:

Vänsterpartiet har som uttalat mål att, osagt med vilka metoder, avskaffa marknadsekonomin och strypa det privata ägandet. På kortare sikt nöjer de sig med att föreslå massiva skattehöjningar, att låta antalet sysselsatta i offentlig sektor svälla med flera hundra tusen och införa okontrollerade höjningar av bidrag. En sjuksköterska skulle direkt få höjd skatt med tusen kronor per månad, vilket säkerligen skulle följas av ytterligare höjningar. Hundratusentals fler medborgare skulle snabbt bli beroende av det offentliga.

Mona Sahlin gjorde ett tappert försök förra hösten, när hon gick ut och endast ville samarbeta med Miljöpartiet. Förmodligen förstod hon mycket väl att Vänsterpartiets politik vare sig är realistisk eller speciellt populär bland väljarna. Hon fick emellertid backa efter, förmodar jag, massiv intern kritik från sin vänsterflygel.

Dock borde hon, som debattörerna skriver, ge alla väljare - även sin vänsterflygel - besked i god tid innan valdagen vilka ministerposter som vid en valseger blir aktuella att besätta med Vänsterpartister.

Stöd våra soldater

Johanne Hildebrandt har skrivit dagens bästa krönika. När du har läst den kanske du funderar på hur du kan bidra till skapandet av ett veterancenter? Stiftelsen Jesper Lindbloms minne tipsar om Gula Bandet som kustjägarna säljer, där överskottet går till just bildandet av ett veterancenter.

Själv bär jag på mitt kavajslag sedan tidigare Gula Bandet från Fredsbaskrarna, där överskottet går till Kamrathjälpen. Varför det finns två gula band vet jag inte, men båda förtjänar att nämnas.


Mathias Sundin och Runo Johansson skriver om dagens tragiska nyhet från Afghanistan.

Söndagsbetraktelse om TV i det nya medielandskapet

Jag köpte en ny teve för ganska exakt ett år sedan. Min gamla tjock-teve, inköpt på Coop Forum för en billig penning, höll i 5 år innan den fick nog av min dåliga smak. Denna gång blev det en platt-tv med inbyggd box på Media Markt. Jag köpte också en adapter till mitt kort, vilket gjorde att jag inte behöver någon box och därmed slipper åtminstone en fjärrkontroll.

Nu har utbudet uppdaterats och de nya kanalerna funkar inte. Eftersom min teves inbyggda box inte är modern nog. Suck. Det blir alltså att köpa en ny box likt förbannat, så småningom. Retfullt eftersom adaptern ändå gick loss på en 800 spänn. Än så länge är de nya kanalerna dock inte tillräckligt lockande för att motivera ytterligare en fjärris (det räcker så gott med de till förstärkaren, DVD-spelaren, videon, och teven).

Men i grunden är det förstås positivt. Tekniken fortsätter utvecklas, HD-bildkvalité och digitala surroundsignaler var otänkbart så sent som på 90-talet. Samtidigt undrar jag om inte själva teven har sett sin storhetstid. Idag kan du titta på teve på din datorskärm, själv tillbringar jag mycket mer tid på svtplay.se, tv4play.se och tv3play.se än framför de vanliga tevesändningarna.

När man som jag har väldigt oregelbundna arbetstider, inte sällan möten på kvällstid, och därtill en nära nog nördig passion för själva yrket så blir det sällan så att ens livsschema faller perfekt och synkroniserat in i teve-tablån. Då är det en gudagåva att kunna titta på programmen i efterhand, när man själv vill.

Tevetittandet minskar stadigt, i synnerhet i de yngre åldersgrupperna. Även om jag själv inte längre räknas till denna grupp - vilket förmodligen är helt rätt, eftersom jag numera rör mig som en 90-åring vissa sega morgontimmar - känner jag igen mig, då jag själv tittade mycket mer på teve för säg 8-10 år sedan. Internet och böcker har snott åt sig av tidskakan.

Jag tror inte tevetittandet kommer dö ut. Kanske t o m teven kommer finnas kvar, i någon form. De tendenser jag ser i bekantskapskretsen är dock att tevetittandet gått ifrån förströelse till en mer rituell företeelse. Man samlas och tittar på Kalle Anka på julafton, man samlas för att titta på Melodifestivalen* och man samlas för att titta på de stora sportevenemangen. I detta ligger det förmodligen något djupt mänskligt och socialt gemensamhetssökande.

Inte så att gemensamhetssökandet inte förekommer även på internet. Den som följde twitterflödet (#mel2010) under gårdagens Melodifestival fick se det nya grupp-tv-tittandet. Var och en för sig, men ständigt kommunicerande med varandra om det som händer på skärmen. Eftersom SVT också hade den goda smaken att sända evenemanget via sin webb var det väldigt lätt att kombinera tittandet med skrivandet.

Vart medievanorna tar vägen är i princip omöjligt att förutse. Tekniken har många gånger visat sig kunna förändra hur vi agerar och interagerar som människor, även om de grundläggande mänskliga psykosociala behoven förstås ligger som en slags grundplåt för vad som blir nya beteenden. Telefonen hade exempelvis inte fått något vidare genomslag om vi människor inte haft ett nedärvt behov av att prata med varandra.

Så frågan är om jag köper den där förbannade nya boxen. Vem vet vad som händer i framtiden? Kanske teven då bara slås på några gånger om året; klockan 15 på julafton, och när det vankas Melodifestival? Förutsatt att båda programmen fortfarande går på SVT** så bör man klara sig med en gammal box ett bra tag till.


* Melodifestivalen ja. Jag tänker bara kommentera första deltävlingen så här: Vi borde skicka Dolph "Universal Showman" Lundgren till Oslo.

** Jag betalar givetvis min tv-licens, och har så gjort sedan jag flyttade in i egen lya år 2003.

Skolverket: Sjunkande resultat i skolan en följd av bl a kommunalisering och mindre lärarledd undervisning

Skolverket har släppt en rapport betitlad "Vad påverkar resultaten i svensk grundskola?". Bakgrunden till rapporten är att svenska elevers resultat, i ett internationellt perspektiv, sjunkit de senaste 20 åren.

En av professorerna bakom rapporten citeras, apropå vikten av resurser till skolan:

"En av många slutsatser är att klasstorlek och lärartäthet har betydelse för elevers resultat, allra tydligast för elever i de tidiga åren och från hem där eleverna inte får stöd i sitt skolarbete. Men den allra viktigaste resursfaktorn i skolan är lärarnas kompetens"

Detta är helt i linje med Folkpartiet liberalernas politik (läs snabbfakta om FP:s syn på lärarens roll). Det är också ganska självklart, om man tänker efter. All teknisk utrustning och vackra omgivningar i världen kan inte ersätta en kompetent och duktig pedagog. Därmed inte sagt att utrustning och arbetsmiljö är oviktiga.

En annan orsak som pekas ut till de försämrade elevresultaten är kommunaliseringen:

Inte ens i de mest segregerade kommunerna tilldelas alltid skolorna extraresurser. När kommunerna tog över ansvaret för skolan under tidigt 90-tal var just en av idéerna att de med sin kunskap om lokala behov bättre skulle fördela resurserna för att göra skolan mer likvärdig. Så blev inte fallet.

Folkpartiet driver som bekant linjen att staten åter ska bli huvudman för grundskolan. Det ska inte spela någon roll vart du bor, rätten till en god utbildning är nationell (i princip universell, men rikets lagstiftning stannar ju vid gränsen).

Rapporten pekar också ut valfrihetsreformen - det vill säga att eleverna/föräldrarna själva får välja skola - som en orsak till ökande segregering. Men jag skulle snarare kalla segregeringen en följd av ett välkänt faktum: att det skiljer orimligt mycket mellan olika kommuners satsningar på skolan. En del skolor satsar 60 000 kr per elev och år, andra endast hälften.

Friskolereformen behöver visserligen ses över (idag är det olika krav beroende på driftsform, vilket inte är rättvist), men i grunden är det rätt att man ska få möjlighet att välja sin egen skola.

En tredje orsak till de försämrade resultaten är, enligt rapporten, formen på undervisningen. Eftersom läroplan och kursplaner är begränsade i sitt innehåll - tanken var att lärarna skulle anpassa undervisningen till elevernas olika behov - så har det blivit allt mindre lärarledd undervisning och allt mer eget arbete, vilket gjort stödet från hemmet till en allt viktigare faktor, samme professor säger:

"Den allra största förklaringen till sjunkande genomsnittsresultat i matematik och i naturvetenskapliga ämnen är individualiseringen i form av mer arbete på egen hand och mindre lärarledd undervisning"

"Katederundervisning" används ofta som ett negativt begrepp. Jan Björklund (FP) har påpekat att även denna form av pedagogik behövs i framtidens skola. Det som i det här fallet kallas "gammaldags" skulle lika gärna kunna kallas "väl beprövat".

Sammantaget ger Skolverkets rapport stöd till Folkpartiets skolpolitik: skolan ska ge alla barn kunskaper för livet, oavsett var de bor och vilket stöd de har hemifrån. Lärarna är den absolut viktigaste yrkesgruppen för att skolan ska fungera, därför måste yrket uppvärderas och lärarutbildningen utvecklas.

De politiskt opartiska

En av dagens bästa texter har min f.d. partikollega Sakine Madon skrivit på Expressens ledarsida. Den tar upp Utbildningsradions politiska "opartiskhet" och barnprogrammet Banderoll:

Om utländska arbetare som kommer till Sverige säger Banderolls "elaka" skådespelare: "Nån måste jobba för en skitlön!". Att människor frivilligt kan jobba här och tjäna på det, utan att råka ut för galna arbetsgivare, verkar inte finnas i UR:s föreställningsvärld. Endast en barnkör som sjunger "go home" fattas i programmet.

En annan gammal partikollega, Johan Ingerö, skriver i samma ämne. I en äldre bloggpost tar han även upp TV4-beslutet att anställa vänsterdebattören Lena Sundström som valreporter, något som även Sakine Madon nämner.

Slutligen, en klassiker från förra valrörelsen:

Inget för den kvackelmagade

Har du Spotify? Lyssna på på detta album på egen risk:

spotify:album:5DeU6gIWdECgDDkoYzsYuE

Sorglig, men ej överraskande, nedläggning

För oss som bor i närheten av Berga centrum kommer dessvärre dagens nyhet om att Konsum lägger ner inte som någon jätteöverraskning. Jag har tidigare i bloggen beklagat mig över hur nedgånget och delvis otryggt, i synnerhet kvällstid, hela det 70-talsosande bygget känns.

Hela konstruktionen känns omodern och otillgänglig. Ta en sån sak som att mataffärernas entréer är vända bort från vägen och parkeringen. Förutsättningarna för att locka till sig de ack så viktiga förbipasserande kunderna är verkligen inte de bästa.

Jag är samtidigt övertygad om att det, med lite vettiga renoveringar och förändringar, går att få hela Berga Centrum att blomstra. Läget längs Norra vägen är det inget fel på, det bor gott om människor i närheten och det finns färdiga planer sedan ett bra tag tillbaka (jag vill minnas att man började arbeta med planläggningen redan 2003).

Dessvärre verkar de nuvarande fastighetsägarna - danska Property Group - inte vara intresserade av att vårda eller utveckla området. Kommunen och dess politiker är tämligen maktlösa, och kan egentligen bara agera påtryckare. Denna gång är det bara att instämma i Johan Perssons (S) uppmaning till fastighetsägarna; sälj Berga centrum! Låt någon med investeringsvilja ta över!

Resultatmålet hade nåtts även utan höjda patientavgifter

Bokslutet för Landstinget i Kalmar län för 2009 visar på ett plusresultat på 122 miljoner kronor.

Visst har Alliansregeringens statsbidrag hjälpt en hel del, men det stora överskottet hade ändå inte varit möjligt om inte medarbetarna ute i hälso- och sjukvården gjort ett hästjobb för att hålla nere kostnadsutvecklingen. Ni är de riktiga hjältarna.

Resultatet på 122 miljoner kronor visar också att vi inom Allianspartierna hade rätt när vi kritiserade de panikartade höjningarna av patient- och egenavgifterna från 1 augusti 2009. Effekten av höjningen blev måttliga 7,2 miljoner kronor - landstinget hade klarat sitt resultatmål även utan det tillskottet. Landstinget i Kalmar län har nu de högsta patientavgifterna i landet.

Vi kommer fortsätta driva kravet på återställande av patient- och egenavgifterna till den nivå som gällde innan 1 augusti 2009. Landstinget ska inte överfinansiera sin drift genom onödigt höga avgifter.

Dubbelmoral på Östran

SR Kalmar rapporterar att Östran, vars ledarsida ofta och gärna kritiserar de partier och företag som vill kunna göra undantag i turordningsreglerna i LAS, nu ska göra nedskärningar i personalstyrkan.

Gissa vad som händer då? Jo, Östran vill göra undantag i turordningsreglerna. I moderbolagets styrelse sitter bland andra Håkan Juholt och Lena Hallengren, båda riksdagsledamöter för socialdemokraterna.

Även om länets socialdemokrater i praktiken uppenbarligen bytt åsikt om LAS så låter det tvärtom i teorin. Fy på sig. "Dubbelmoral är inte dubbelt så bra", som Jan Björklund brukar säga.

Läs även Niklas Carlssons (C) blogginlägg i samma ämne.

Längre väntan på vårdplatser med de rödgrönas förslag

Ser att Lena Segerberg, landstingsråd (S), bloggar om satsningen på nya vårdplatser för medicinsk rehabilitering. På dagens landstingsstyrelse tas beslut om ett länscentrum för medicinsk rehab, som ska bildas på Västerviks sjukhus. Det är en välkommen satsning. Med Alliansens förslag hade det dock blivit fler vårdplatser, och dessutom snabbare.

Vänstermajoritetens förslag är 2,5 miljoner kronor, två vårdplatser med en möjlig start tidigast juli 2011, medan Alliansen föreslår 3,6 miljoner till 4-6 platser, med möjlig start redan 1 juli 2010.

Länsinvånarna och Västerviksborna får vänta på sitt länscentrum för medicinsk rehabilitering, om de rödgröna får bestämma. Trist.

Strutsbeteende från vänstermajoriteten

Det pågår en mystisk debatt i landstinget och media kring huruvida politiker ska få tycka saker, och lägga förslag, som rör psykiatrin. En befängd debatt, förvisso. Det är de folkvalda representanternas förbannade skyldighet att tillvarata patienternas och medborgarnas intressen.

När det, som i psykiatrins fall, inkommit fyra rapporter under mindre än ett år som pekar ut brister ska därför givetvis politikerna - som är de ytterst ansvariga för landstingets verksamheter - reagera. Så tycker nog de flesta. Alliansen har bland annat i en rapport (pdf) sammanställt material från de olika rapporterna och ställt åtta krav på vänstermajoriteten.

Johnny Petersson (V), landstingsråd med ansvar för bl a just psykiatrin, tycker dock i dagens Barometern (ej online) att vi som är i politisk opposition bryr oss för mycket. Kanske inte så förvånande, med tanke på att han själv inte lyft ett finger för att åtgärda de brister som rapport efter rapport pekat på.

Har man huvudet i sanden är det svårt att ha något vettigt perspektiv på tillvaron. Som patientperspektivet, exempelvis.



Se också Gudrun Brunegårds (KD) och Christer Jonssons (C) blogginlägg i ämnet.

Tack för all hjälp, Ingvar

Ingvar Johansson, stadssekreterare i Kalmar, har hastigt gått bort. Under de år jag arbetade som kommunpolitisk sekreterare var det alltid Ingvar som man kunde vända sig till med frågor och funderingar kring kommunala ärenden, både pågående och avslutade.

Alltid villig att hjälpa till, alltid med järnkoll, alltid lika vänlig. Aldrig ett ont ord, aldrig något krångel, aldrig rådlös. Stadshuset kommer vara så oerhört mycket fattigare utan sin nestor. Mina tankar går dock främst till Ingvars familj. Det var alldeles för tidigt.

Vila i frid, och tack för all hjälp genom åren.

Christoph Waltz SKA ha en Oscar!

När de nominerade till Oscarstatyetterna släpptes idag framgick inte oväntat att Christoph Waltz är nominerad till bästa manliga biroll för sin gestaltning av SS-officeren Hans Landa i Quentin Tarantinos Inglourious Basterds.

Allt annat än en Oscar till Waltz är en sjudundrande skandal, vilket jag menade redan efter premiären i augusti. Jag tror att Inglourious Basterds i övrigt har en god chans att vinna pris för bästa manus (dialogerna!), men priset för bästa film lär väl Avatar ro hem.

Socialism i ny förpackning

Dagens kanske bästa läsning hittar ni för övrigt på Expressen, där Alexander Bard och Adam Cwejman skriver om att Miljöpartiet måste göra upp med ekofascismen:

"Den socialistiska övertron på den statliga planeringens förträfflighet har alltså kommit tillbaka, denna gång i ekologisk skrud. När ekologisterna hävdar att människan måste återfå ett känslomässigt fäste i marken hon bebor, då är ekologismen dessutom stockkonservativ."

Hela versionen finns hos Cwejman och Liberati.

Grattis Birgitta, Gulan och Karin!

Tillbaka i Kalmar efter ett mycket bra gruppmöte med Folkpartiets landstingsgrupp. En av dagens stora snackisar var förstås nyheten om att Birgitta Ohlsson (FP) blir ny EU-minister, vilket vi är många som hoppats på - ett stort grattis till henne!

Birgitta är en karismatisk, energisk, frispråkig och självständig politiker som kommer göra ett alldeles fantastiskt jobb i regeringen.

Rasmus Jonlund, Per Altenberg, Maria Byström, Seved Monke, Shane, Amanda Brihed, Frispinn, Adam Cwejman, Carina Boberg, Linnéa Darell, Runo Johansson, Jesper Svensson och Niklas Frykman skriver mer om Birgitta Ohlssons utnämning.

Birgittas nya roll gör att Gulan Avci tar plats på riksdagsbänken. Grattis även till henne!

Till sist också ett grattis till Karin Pilsäter, riksdagsledamot (FP), som börjar jobba som statssekreterare på utbildningsdepartementet. Många rockader i partiet denna dag!

Tåg, tåg...

Det känns lite som att tågtrafiken är det nya vädret. Alla pratar om det, men ingen gör något åt det.

Peter Högberg (S) twittrar sarkastiskt "Stoppa pressarna. Ett tåg startade bara 4 min sent" och via Christer Jonsson (C) hittar jag en redogörelse från riksdagsledamoten Annie Johansson (C) som skriver att utav de 29 tågbiljetter hon hämtat ut i januari har endast två resor varit i tid.

Samma Johansson twittrade i fredags att hon satt fast i Norrköping, eftersom tågdörrarna var fastfrusna.

SJ är dock inte helt kassa på kommunikation - de har nämligen också en Twitterkanal. Där skriver de att 70 % av förseningarna beror på Banverket. Det behövs fler spår, skriver man också, vilket kräver ett politiskt beslut.

Så, vad väntar man på? Riksdagsledamöterna, vår lagstiftande församling, är flitiga tågresenärer och bör ju därför ha full insikt i problematiken. Sätt lite press. Vi är ett stort och glesbefolkat land, med höga klimat- och miljöambitioner. Då måste det också finnas ambitioner inom kollektivtrafiken.