tisdag, maj 29, 2012

Befolkningsutvecklingen - en utmaning

Trafikförsörjningsprogrammet för Kalmar län 2013-2021, som jag skrev kort om igår, innehåller många intressanta fakta. Själva programmet är inte riktigt färdigbearbetat ännu, men något som säkerligen kommer att stå sig fram till slutversionen är en tabell som visar på utmaningarna för länet. Den kommer här, och eftersom Blogger jävlas med min bild, så får jag återskapa tabellen själv. Tur att man har HTML-skillz:

Tabell 4. Ålderssammansättning av befolkningen 1968-2011
Källa: SCB

Ålder (år) 1968 2011 Förändring (%)
0 3 225 2 222 -31,1
1-5 17 839 11 648 -33,0
6-12 22 603 16 903 -28,8
13-15 9 861 7 121 -27,8
16-19 13 417 12 566 -6,3
20-24 18 406 15 481 -15,9
25-44 54 287 50 846 -6,3
45-64 63 455 63 425 0
65-79 30 491 38 489 26,2
80- 6 340 15 185 139,5

Det vi kan se, förutom att jag personligen ingår i någon slags medelålders-kategori (tack för det), är att befolkningen inte bara minskar i länet, utan att det största tappet sker i de yngsta åldersgrupperna. Andelen äldre - av totalbefolkningen - har ökat radikalt. I ett trafikförsörjningsprogram får detta förstås störst effekt vad gäller planering av kollektivtrafik, men för länet som helhet har det effekt på i princip allting.

Missförstå mig rätt. Det är inte dumt alls att vi lever längre. Men ju äldre befolkningen blir, desto färre barn kommer det födas. Ju färre barn som föds, desto färre framtida skattebetalare som ska finansiera den gemensamma sjukvården och omsorgen till den växande andelen äldre. Länet måste lyckas vända på denna trend. Prognoserna talar dessvärre för att utvecklingen kommer fortsätta.

Hur får vi barnfamiljer att flytta hit? Hur får vi fler ungdomar att stanna? Det är de två stora nötterna som regionpolitikerna har att knäcka. Trafikförsörjningsprogrammet är en del - det ska vara smidigt att resa i länet - men samtidigt gör politisk misskötsel av länstrafiken att biljettpriserna hela tiden höjs. 

Jag tycker man ser detta lite överallt i länet. Ett steg framåt och två tillbaka. Den ena handen måste veta vad den andra gör. Om priserna är för höga spelar det ingen roll hur ofta tågen eller bussarna går. Om det inte finns bostäder i de få tillväxtområden vi har, så kommer ingen flytta dit. Nedläggningar av sjukvård på småorter ökar inte ortens attraktivitet.

Helhetstänket mellan kommunerna, landstinget, regionförbundet - finns det? Kanske inte tillräckligt.

Inga kommentarer: